Metadonpatientföreningen MPF
 Organisationsnr. 802417-2234

Artiklar
Startsida
 

Svenska utkastade metadonpatienter lever i misär i Köpenhamn !

MPF blev i veckan (v.35) kontaktade av socialpedagogen Steinar Rong som arbetar i Köpenhamn. Han ville påpeka det orättfärdiga i att det just nu lever mellan femtio och hundra svenskar, som blivit utkastade ur sina metadonprogram, i misär i Köpenhamn. Många är hemlösa och är mycket utsatta i den hårda missbruksmiljön där. Att många också har psykiska problem komplicerar bilden ytterligare, samt att många begår kriminella handlingar, för att få ihop till sitt drogbehov. Dom har ofta en spärrtid på omkring ett år för att få komma tillbaka till metadonbehandling och under tiden lever dom som en slags paria på Köpenhamns gator.

Förutom Steinar Rong så arbetar också Jacop Kold med problemet. De arbetar både på gatorna med uppsökande verksamhet och på sitt kontor på Specialist. Forchhammersvej i Köpenhamn.  http://www.fhv.dk Dom har kontakt med härbärgen/institutioner som tar emot hemlösa i Köpenhamn och behovet är stort. Av dom ca. trettio svenskar dom kommer i kontakt med varje år ( verksamheten har funnits i tre år ) så är ungefär 90 % metadonsökande. Socialt så försöker Steinar och Jacop, som främst arbetar med nordiska missbrukare i Köpenhamn, att hjälpa dessa så mycket som det går, med en sängplats, mat och hygien. Den som blir akut sjuk, får naturligtvis vård enligt dom nordiska konventionerna. För övrigt så är man ett femtiotal personer som bedriver uppsökande verksamhet på gatorna i Köpenhamn.

Det upplevs att det kommer fler och fler för varje år från Sverige. Dom har gott samarbete med Norge. Både kommuner, fylken och Socialministerium är lätta att samarbeta med. Även dom svenska kommunerna är lätta att samarbeta med, medan det upplevs som att samarbetet mellan svenska kommuner och missbruksmyndigheter inte är så smidigt som det kunde vara.

Som det nu ser ut, så finns det ingen möjlighet för dom svenska missbrukarna att få metadonbehandling från något metadonprogram i Köpenhamn. Enligt EU så är den högspecialiserade vården, nationella åtaganden, säger Steinar Rong
Situationen har tagits upp av Köpenhamns Socialborgmästare och Sveriges Folkhälso- och Socialtjänstminister, ( Morgan Johansson ), som har pratat om problemet i TV och tidningar.

Nu har Socialborgmästaren tagit upp saken i Nordiska Ministerrådet, så det blir en punkt på septembermötet på Island.

© Conny Höjd 2004                                                                                            kommentera artikeln här.

       
Artiklar
Startsida

Vad kommer att hända de som fått Subutex från privatläkare?

 

Hitintills så är det flera hundra personer som har fått sina Subutexrecept från privatläkare. Dessa recept kommer att upphöra i årsskiftet, och de som nu lever ett vanligt "Svenssonliv" sedan många år tillbaka, tvingas då i många fall att återgå till ett destruktivt missbrukarliv med kriminalitet, prostitution, infektionssjukdomar och för tidig död. Anledningen är att enligt Socialstyrelsens nya direktiv angående läkemedelsassisterad behandling, så skall all subutexbehandling efter den första januari bedrivas på samma sätt som metadonbehandling nu görs, i särskilda för ändamålet avsedda program med särskild behandlingspersonal.

Det låter ju bra för patienterna, att de på detta sätt får adekvat vård och slipper utnyttjas av ibland profithungriga läkare. Problemet är bara att dessa behandlingsteam inte finns och de som finns kan med all säkerhet inte ta emot den anstormning av patienter som det blir frågan om efter nyår.

Situationen påminner lite om tiden efter att dr. Åhström fick avveckla, sitt nu så nedskällda försök med legalförskrivning i mitten av sextiotalet.
Plötsligt stod då omkring 150 morfinister utan sin medicin, utan att de som såg till att försöket en gång startade och sedan bestämde att det skulle avvecklas, tyckte sig ha vare sig något ansvar eller plan för dessa patienter.
Lyckligtvis så startade Professor Lars Gunne sin metadonbehandlingsverksamhet på dåvarande Ulleråkers sjukhus 1966,så många av Åhströms patienter kunde  fortsätta sin behandling under Prof. Gunnes försorg. Idag så står inga sådana möjligheter till buds för många av dessa Subutexpatienter. Störst chans att få fortsätta sin behandling har de som bor i storstadsregioner och har redan etablerade Subutexprogram i sin stad.

Värst drabbade blir de som bor i t.ex. Sundsvall i Västernorrlands Län. där Överläkaren Kimmy Lindholm inte har klivit in i modernt medicinskt tänkande, vad gäller missbruksbehandling, utan hårdnackat vägrar att vare sig skriva remisser till, eller starta egna kliniker för läkemedelsassisterad behandling (LAB). Hon säger att hon finner det "absurt att dela ut Subutex till heroinister" i Sundsvalls Tidning. Vad hon då tycker om Metadon vågar man knappt spekulera om.

Många Sundsvallsbor har haft den så omskrivne Dr. Nils Gustafsson som läkare. Eftersom Socialstyrelsen drog in hans legitimation, så kommer hans forna patienter i ett särskilt utsatt läge. De recept han skrev räcker inte till årsskiftet och inte många andra läkare verkar vilja eller våga, skriva recept året ut (vilket är fullt tillåtet) till hans gamla patienter, av rädsla för Socialstyrelsen. (med all säkerhet helt obefogat)
Många nu skötsamma, laglydiga, skattebetalande Sundsvallsbor kommer med all säkerhet att få gå tillbaka till sitt forna missbrukarliv och ingen tycks bry sig. Ingen tar ansvar. Ingen talar om saken och försöker komma till en lösning, och månaderna bara går.

Eftersom dom med Sveriges nuvarande lagstiftning kan komma att dömas till sex månaders fängelse, om dom skulle ha samma medicin i kroppen, fastän köpt på svarta marknaden, så finns det risk att dom sällar sig till sina olycksbröder som driver omkring på Köpenhamns gator.

© Conny Höjd                                              Kommentera artikeln här

  
Artiklar
Startsida
 

 Ännu en kamrat död !

Så har det dött en till av våra gamla kamrater, denna gång i AIDS. Utkastad från sitt metadonprogram. Jag började min missbrukskarriär som morfinist redan som 18 åring, 1969. Som tur var så fick jag Metadon redan 1973 av en "privatläkare". Våren 1974 kom jag med i Ulleråkers metadonprogram.

I början så tog jag väldigt illa vid mig, när någon kamrat, som fortfarande missbrukade, dog. Jag gick på begravningar, lade ner en blomma, osv. Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna, så nu när man träffar någon gammal bekant som man inte sett på länge, så brukar vi hälsa varandra med ett glatt, " Nämen, tjenare. Lever du fortfarande ? "
Döden har blivit vardagsmat för mig. Hur många av mina kamrater som dött, på grund av självmord, infektionssjukdomar och av avsaknad av vård, kan jag omöjligt räkna.

För att man skall dra på sig kostymen och gå på begravning, så vill det till att det är en väldigt nära vän, annars så skulle det bli lite av en heltidssysselsättning. Som situationen är i dag så får det bli ett gammalt invant. " Han/hon har det nog bättre där än här" Sorgen efter kamrater som dör i onödan har bytts mot vrede nu för tiden.

Varför tillåts det att människor dör som flugor? Alla dessa kamrater har ju också en Mor, Far och syskon som alla andra. Det finns ju möjligheter att om inte få slut på, så i alla fall få ned antalet döda och smittade med HIV, hepatit, stafylo- och streptokocker,  som ger sig på hjärta och lungor.

Varför förvägras den beroendesjuke att hålla sin hygien. Sprutor och sterilt vatten för injektionsbruk ( ! ) är receptbelagt. Hittar polisen rena sprutor eller sterilt vatten på en missbrukare så beslagtas detta och trampas ofta sönder mitt framför ögonen på stackaren som gör sitt bästa för att inte infekteras.

Är detta en medveten plan från myndigheterna? Detta att se till att alla missbrukare dör, så att man slipper lägga ned pengar på dyr specialistvård. Bejerot talade på sin tid om att "offra en generation, för att rädda nästa"

Adekvat vård, mot i alla fall morfinism finns ju att tillgå. Metadonbehandling har över hela världen visat sig långt mer effektiv mot morfinberoende än abstinensbaserad vård, när det gäller mångårigt beroende. Det har skrivits hyllmetrar senaste fyrtio åren om behandlingens effektivitet och hur den förändrar kompulsiva heroinmissbrukare till skattebetalande, laglydiga medborgare. Men inga remisser skrivs av ansvariga läkare. Det finns mellan 5 000 och 10 000 heroinister i Sverige som uppfyller de kriterier som socialstyrelsen ställt upp för att komma i fråga för metadonbehandling. Men knappt tusen stycken har idag metadon. Ändå började patienterna remitteras redan 1966. Det gör inte många remisser om året.

Rena sprutor räddar liv och förbättrar chanserna att leva ett normalt liv med eller utan Metadon. Men tyvärr så är allt som andas "harm reduktion " ett stort Usch och Fy i svensk sjukvård. Man bryr sig inte ens om att översätta termen till Svenska, skademinskning.
Vem kan på allvar säga att, " Vi vill inte ha någon skademinskning bland de svenska beroendesjuka". "Vi vill att dom skall skadas så mycket som möjligt," "kanske är vi när man tänker efter egentligen för en skadeökning" och sedan förväntas att bli tagen på allvar som en medkännande människa.

Hur många döda skall vi acceptera i "kampen mot narkotikans namn. Här talar man i militära termer. Man pratar om "kampen", "mobilisering", "barrikader", "slå tillbaka", "attackera", vilka "vapen" man skall använda. Regeringens narkotikasamordnare Björn Fries, har utnämnts till "General". 

Då infinner sig frågan, vilka är fienden? Vilka är det som stupar på slagfältet? Något så diffust som "Narkotikan" kan man inte slåss mot, Det måste vara en reell fiende. Narkomanen, knarkaren, duger bra som fiende.
I alla krig gäller det att avmänskliga fienden. Gör man  fienden avskyvärd, farlig, smittsam, mindre värd, då blir det lättare att hata och döda honom. Detta har tillämpats i alla krig, sedan tidernas begynnelse. Även i "War on drugs". Avlidna knarkare, än sen. Stupade fiender bryr sig ingen om.
I alla krig finns det dessutom femtekolonnare. Det anses även i kampen mot narkotikan finnas femtekolonnare, dom kallas för "legaliseringsivrare". En "legaliseringsivrare" behöver inte på något sätt vara för, att kokain skall säljas på Konsum, utan det räcker ibland med att fråga, om det kanske ändå inte skulle vara lättare att sluta missbruka, om man  inte dragit på sig HIV, C-hepatit mm. och att det kanske borde prövas med ett litet sprutbytesprogram i alla fall. Detta vågar ingen politiker föreslå i dag om dom är rädda om sin karriär. Bättre då att lägga ned en behandlingsavdelning eller två. Det går hem.

Vad är då vi som har Metadon i detta krig? Jo, vi är väl närmast att betrakta som krigsfångar. Ingen politiker bryr sig om hur vi behandlas. Att det förekommer översitteri och nedlåtande behandling vid klinikerna som sysslar med underhållsbehandling vet alla politiker. Att man utpropellerar AIDS-sjuka från behandling, till att tillbringa sina sista månader i livet på gatan, ofta bostadslösa med fullt utvecklad morfinism, är inget man fäster avseende vid. Personen hade ju inte lämnat 100% rena prov vid urinkontrollerna. Att det sedan är LÄKARE som ser till att detta öde drabbar den AIDS-sjuke, är visst helt i sin ordning. Nollvisionen om noll narkotika i samhället har blivit nolltolerans mot den beroendesjuke.

En kamrat till, har stupat på slagfältet i kampen mot narkotikan. Var han verkligen samhällets fiende som förtjänade en kvalfylld död?

© Conny Höjd                                                Kommentera artikeln här

Artiklar
Startsida
 

                            
Metadonbehandling i fängelse

I Juli -04 skrev Join Together Online om det stora problemet i USA med intagna i USA,s fängelser som var morfinberoende och att New Mexico redan i februari utökade sitt metadonprogram till sina häkten och fängelser. Runt om i USA, så har emellertid få fängelser metadonbehandling till sina intagna och då bara till de som redan har metadonbehandling innan strafftiden,

I New Mexico så är det likadant att bara dom som redan är i behandling får fortsätta med den under strafftiden. Trots övertygande bevisning om behandlingens effektivitet och nödvändighet i fängelserna i USA, så är det bara på ett ställe som Metadonbehandling erbjuds de intagna fullt ut, oavsett om dom är i behandling innan dom påbörjar strafftiden eller inte. Detta är Key Extended Entry Program (KEEP) på Rikers Island.  KEEP har hållit på sedan 1987 och behandlar idag över 4000 intagna, 70% män och 30% kvinnor, varav 105 är gravida. Ca. 80% fortsätter med metadonbehandlingen efter avtjänat straff vilket för med sig minskad eller i de allra flesta fall, ingen fortsatt kriminalitet alls. Metadonbehandling på fängelser medför också att det blir lugnare för intagna och vaktare. Mindre droghantering och mindre infektionssjukdomar. Världshälsoorganisationen WHO förespråkar metadonbehandling på fängelser eftersom det är en av spridningsmiljöerna för HIV. En hel avdelning delar ibland på ett enda par med spruta och kanyl. Kanylen slipas sedan om tills den blir oanvändbar på tändsticksplån

I Sverige, Juni 2002 så avsatte regeringen 325 miljoner under tre år till att förstärka arbetet mot narkotikan. 100 miljoner av dom pengarna öronmärktes för kriminalvården. Målet var att alla missbrukare inom kriminalvården skulle erbjudas vård och behandling. bl.a. genom att särskilda behandlingsavdelningar skulle byggas upp.

Det finns ett otal morfinberoende på våra fängelser. Skall dessa få en behandling som är bevisat både kostnadseffektiv och som fungerar i närmare 100% av de gånger den sätts in, så måste det byggas upp behandlingsavdelningar likt den på Rikers Island. Det finns säkert ingen sjukdom och behandling som det skrivits så mycket om som metadonunderhållsbehandling och dess resultat, så någon brist på faktaunderlag är det sannerligen inte. Däremot är det sämre ställt med bevisningen för de abstinensbaserade behandlingarnas effektivitet vad det gäller opiatberoende.

Från Socialstyrelsens sida finns det inget motstånd mot metadonbehandling på fängelser, utan detta lämnas över till dom ansvariga på fängelserna att besluta om. Efter jan.2005 kan man till Socialstyrelsen  anmäla att man avser att öppna en mottagning för underhållsbehandling, något förfarande med ansökan behövs inte, vilket kommer att förenkla öppnandet av sådana avdelningar ytterligare.

Hitintills har bara ett fåtal fått ha kvar sin medicinering under sin fängelsevistelse. Man säger sig från ansvarigt håll inte kunna administrera fortsatt metadonbehandling på fängelserna. Att administrera en sådan redan färdiginställd metadonpatients behandling innebär att dela ut medicinen på morgonen, samt se till att den intagne sväljer sin dos. Går detta bra med annan medicin så kan det inte finnas mer än några grumliga etiska hinder för att inte kunna (vilja) administrera Metadon.

Är det kanske ännu ett sätt att straffa den beroendesjuke ännu en gång för det brott han/hon eventuellt begått, att utsätta personen för onödigt långvarigt lidande.

 © Conny Höjd                                                  Kommentera artikeln här

    
Artiklar
Startsida

  Socialarbetarna väljer bort missbrukarna

Att neka personer socialbidrag och hjälp därför att deras chanser att komma på fötter är små strider mot socialtjänstlagen. I en undersökning tillfrågades socialarbetare i fyra Svenska kommuner vilka de vill satsa de hårt nedskurna medel som står till deras förfogande på. Denna undersökning gjordes av Ulla Pettersson, professor vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms Universitet.

Socialarbetarna prioriterar främst barn och ungdom. Personer med sociala problem kommer lägre ned på skalan. Allra längst ner kommer missbrukare även av dom som arbetar med missbrukare själva. En av anledningarna till att missbrukare rankas så lågt är att dom kräver mycket och dyrbar vård och att utsikterna att vårdinsatserna skall lyckas ofta är små. Men denna inställning strider mot socialtjänstlagen. Det är behovet och inte prognosen som skall styra om man skall få hjälp eller inte. Man delar in, medvetet eller omedvetet, dom hjälpsökande i "värdiga" och "ovärdiga" hjälpsökande. "Värdiga" anses dom vara som hamnat i svårigheter mer eller mindre oförskyllt, som handikappade, barn, sjuka. Till de "ovärdiga räknas bland andra missbrukarna.

Mellan 25% och 38% av socialarbetarna ansåg att de personer som själva dragit på sig sin olycka inte skall ha samma rätt till hjälpinsatser som andra.
Detta visar enligt Ulla Pettersson på att det är viktigt att lyfta fram den människosyn som styr det sociala arbetet och att diskutera etiken inom socialtjänsten.

Denna undersökning är nu ca fem år gammal, men med ett hårdnande klimat i samhällets inställning till missbrukare och en allt mer avvisande inställning till de hemlösa tillsammans med mindre resurser, så får man nog anta att socialarbetarnas inställning och etiska överväganden inte har mjuknat, utan snarare tvärt om.

(sic.) Naturligtvis gäller inte detta för alla socialarbetare. MPF kommer hela tiden i kontakt med medkännande och duktiga socialarbetare som tar kontakten med dom behövande på fullaste allvar och som gör sitt yttersta för att hjälpa till.

Källa: Social forskning, FoF.

Artiklar
Startsida

Svängning i inställningen till underhållsbehandling i Sundsvall            

I sundsvall har det bland landstingspolitiker och socialtjänsten länge funnits ett ideologiskt motstånd mot LäkemedelsAssisterad Behandling av morfinister. Detta har nu svängt bland socialtjänstemännen och äntligen kan de av morfinpreparat beroendesjuka få adekvat vård, baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Ännu finns det en rest kvar av det gamla tänkandet. Socialstyrelsen har i sina kriterier för att kunna få LAB tagit bort kravet att man skall ha försökt och misslyckats i den abstinensbaserade vården några gånger, innan man kan komma i fråga för LAB. Detta var en eftergift åt det lilla men högljudda ideologiska motståndet mot behandlingsformen som fanns då.
Tänk tanken; att innan du kan få annan sjukvård så måste du först ha provat på overksam vård. Detta har nu Sundsvall infört som kriterium, kanske också som en eftergift åt behandlingsformens belackare.
I morfinmissbrukarnas värld kan att få metadonbehandling snabbt, innebära skillnaden mellan liv och död.
Man har inte råd att ställa orimliga krav på missbrukarna. Det är deras liv man leker med. Dödligheten hos heroinisterna i dag är skyhögt över den vanlige medborgarens.

Behandlingshemmen har ju i många år sagt sig vara emot metadonbehandling för att det drar klienter från deras behandlingshem. Det finns det hur mycket tidningsartiklar om som helst. Kan man ana krasst ekonomiska skäl bakom denna inställning?

Sundsvall har med detta inte öppnat någon egen behandlingsavdelning utan köper vården. Subutexbehandling av AB Maria beroendecentrum och metadonunderhållsbehandling av Ulleråker. Dessa ställer in patienten på rätt dos, sedan sköts administreringen, urinkontroller och utlämning  via socialtjänst (apotek för metadonutlämningen)

Att Sundsvalls kommun svängt i frågan om LAB och att andra ideologiska motståndare till LAB,
såsom  Vidar Andersson, Ove Rosengren m.fl. verkar ha insett att medicinska resultat är viktigare än gammal svensk version av maoism (Bejerot m.fl.)  och att det är andra medmänniskors liv och död det handlar, om gläder oss alla i MPF och alla andra förespråkare för behandlingsformen.
Personligen tror jag att den stora uppmärksamheten kring Leif Grönbladhs doktorsavhandling (finns i länksamlingen) har en hel del att göra med denna omsvängning och det tackar vi för.

Vi får hoppas att det i framtiden blir lika naturligt att få läkemedelsbaserad behandling mot långt gånget morfinberoende, som det är idag att få sitt ben gipsat vid benbrott. Alltså vård baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet istället för mossiga ideologiska ställningstaganden.

© Conny Höjd 10-10-04                                    Kommentera artikeln här
 

Artiklar
Startsida

Att söka vård innebär att erkänna narkotikabrott !

Jag träffade en gammal vän som jag inte sett på många år. Han var mer sliten än jag minns honom, för livet far hårt fram med dom som är inne i ett aktivt heroinmissbruk. Som förespråkare för metadonbehandling så frågade jag honom om det inte var dags att sluta missbruka Heroin och gå med i ett metadonprogram. Kriterierna för att komma i åtanke för metadonbehandling fyller han ju mer än tio gånger om.

Jag fick då det svaret, att det kunde man ju inte göra längre, för då blev man ju tvungen att erkänna narkotikabrott.
Det hör till saken att min kamrat, vi kan kalla honom X, har för vana att aldrig erkänna något hos polisen. "Vill dom döma mig," säger han, "så får dom döma mig på det dom har, jag tänker inte hjälpa till att få mig själv fälld"

Jag sade då till honom att brottet (eget bruk) bara ger som maxstraff, sex månader och då har inte läkarna någon anmälningsplikt, det skall visst vara runt två år.
X säger då "att en kedja av brott, räknas som grovt brott."" T.ex. hundratals olovliga körningar förvandlas i åtalet till grov olovlig körning, som ger högre straff". "Talar man då om för en eventuell behandlare att man har begått narkotikabrott (eget bruk) dagligen i över tjugo år, då sitter man ju och erkänner grovt narkotikabrott och det kommer aldrig på fråga" sa X

Jag erinrar mig en händelse från min egen tid i "branschen". Jag var "gäst" hos Eskilstunapolisen i elva dagar, som hade stora svårigheter att binda mig till ett av dom bestämt brott. (åtalet lades sedermera ned).
Åklagaren kom då på idén att man nog skulle kunna få fast Höjd för någonting i alla fall, detta bekräftade senare min advokat.
Man frågade mig så, hur länge jag hade missbrukat och hur mycket jag tog varje dag. Tanken var att lägga ihop X antal dagar med Y antal gram Morfin och åtala mig för narkotikabrott på mängden Z. Det skulle ha blivit en ansenlig mängd eftersom jag då hade missbrukat i många år. Jag svarade inte på dessa frågor på min advokats inrådan och av denna abrovinkel från dom rättsvårdande myndigheterna blev det till slut intet. Men dom försökte i alla fall.

I dag har polisen och åklagare en säkrare bevisställning eftersom missbruket i sig är straffbart. I dag hade jag med all säkerhet inte klarat mig, fastän jag hade vägrat besvara frågor om tid/mängd. Bara det faktum att jag råkade ut för hemska abstinensbesvär, hade ju pekat på att jag begått en kriminell handling som ingick i en kedja av brott (eget bruk) som därmed kunde bedömas som grovt narkotikabrott.

Att tro att det underlättar att få in missbrukare i vården, när ett av kriterierna för att få vård, är att man först måste erkänna grovt narkotikabrott, även om detta inte är för polis, utan för behandlare och socialtjänst, är befängt och helt ogenomtänkt.
Jag kan fullt och fast förstå X,s resonemang och det faktum att ännu inte någon har blivit åtalad och dömd för narkotikabrott (eget bruk) när man sökt vård, utesluter inte att dom möjligheterna finns. Att ha en lag som hindrar folk från att söka vård, är helt förkastligt.

Maxstraffet på sex månaders fängelse för eget bruk är en konstruktion utan förankring, vare sig hos större delen av allmänheten eller hos jurister eller klientorganisationerna. Den lagen har enkom kommit till för att polisen skall kunna jaga missbrukare med tvångsmässiga urin och blodkontroller. Lagen är en stor skam för ett modernt rättssamhälle som Sverige. Den hör hemma i en diktaturstat. När dessutom, den uttalade avsikten är att inte tillämpa lagen fullt ut, bör den förpassas till det "runda arkivet", nämligen papperskorgen.

© Conny Höjd 20-10-04                                                                               Kommentera artikeln här

Artiklar
Startsida
 

Större antal opiatreceptorer funna i hjärnorna på avlidna morfinister !

Att tillvänjning förekommer vid morfinbruk eller morfinmissbruk är ju ingen nyhet . Några vetenskapsmän förklarar tillvänjningen med att antalet opiatreceptorer (mottagare) i hjärnan minskar, vilket djurförsök också verkade peka på.
Dr Peter Schmidt vid Institute of Legal Medicine vi universitetet i Bonn har vid en undersökning (obduktion) av tolv personer som dött av överdos funnit ,tvärt emot denna teori, att vävnadsprov från deras hjärnor innehöll en ökad koncentration av opiatreceptorer, i jämförelse med en kontrollgrupp på tretton personer som aldrig kommit i kontakt med opiater innan de avled.

I motsats till Dr Schmidts resultat så visar koncentrationen av opiatreceptorer hos djur som injicerats med opiater i flera dagar eller veckor, på en minskning av receptorkoncentrationer eller ingen ändring alls.
Det är möjligt säger Schmidt att en del personer erhåller fler opiatreceptorer än andra av naturliga skäl och att det högre antalet receptorer gör dessa personer mer mottagliga för opiattillvänjning.

Forskning pågår om det kan vara så att vissa personer är mer mottagliga för opiattillvänjning än andra, dvs. om det är något genetiskt, medfött att ha lättare att bli opiatberoende på grund av något medfött, som är annorlunda än hos de flesta.
Många av oss som blivit opiatberoende vittnar om den känsla av ofullständighet man dragits med hela livet och som försvann den första gången vi kom i kontakt med opiater. Man talar om "att komma hem" eller "att man äntligen har hittat den försvunna handsken" Finns lösningen i dessa rön.
Tolv undersökta personer är en kanske väl liten grupp att dra några säkra slutsatser av, men vi följer med intresse den fortsatta utvecklingen inom forskningsfältet.

©Conny Höjd 18/11 -04                                                                            Kommentera artikeln

Artiklar
Startsida

Tusen metadonkliniker öppnar i Kina inom fem år!

För att kontrollera spridningen av HIV och AIDS bland opiatmissbrukare kommer man i Kina att i  öppna ett tusen metadonmottagningar och ca. 200 000 opiatmissbrukare kommer att kunna erhålla sådan behandling inom fem år, säger Wu Zunyou, en forskare vid Kinesiska Centret för Sjukdomskontroll och Förebyggande verksamhet den 16 nov. -04. Wu är även ledare för sekretariatet och arbetsgruppen för Metadon. Han tillägger att en försöksverksamhet redan är igång i Yunnan och Sichuan provinserna. Än så länge har mer än tusen personer redan startat sin behandling där.

Det första försöket och den första omgången på åtta kliniker är en succé. "Metadonunderhållsbehandlingen har visat sig ha en enastående effekt på att minska injektionsmissbruket och att öka patienternas sociala framsteg samt eliminera drogmarknaden och kriminaliteten", säger Wu.

Arbetsgruppen har lämnat sitt bifall till att etablera ännu en omgång med 26 kliniker. Man förutspår att antalet metadonkliniker kommer att ha stigit till 100 stycken i slutet på 2005. Det finns omkring 840 000 HIV smittade i Kina och att dela sprutor har blivit den huvudsakliga spridningsvägen av AIDS i landet.

Även i Ryssland kommer det att öppnas metadonmottagningar. Nio ryska läkare och en medicinsk journalist besökte nyligen The Chittenden Center i Vermont USA, som är en mottagning där man har 130 metadonpatienter, för att se och lära.

De ryska läkarna säger att deras snabbt ökande problem med AIDS, tuberkulos och hepatit, späs på till stor del av den exploderande utbredningen av Heroin och andra droger i det ryska samhället.
Det finns för närvarande ingen metadonbehandling i Ryssland, fastän landet har sprutbytesprogram och program för distribution av kondomer designade för att häva spridningen av smitta.
Metadonkliniker finns redan i dom förra sovjetrepublikerna Moldavien, Kirgizistan och Azerbadjan.

Källor: Assosiated press                                                                           Kommentera artikeln här
Peoples´s Daily Online

Kommentar till artikeln

Likadant var det i Sverige, man accepterade inte metadonbehandlingen för dess helande och läkande egenskaper för missbrukarens del. Inte förrän HIV AIDS spridningen blev tillräckligt påtaglig och smittspridningen började gå utanför de marginaliserade grupperna av beroendesjuka och  homosexuella, så att gemene man riskerade att drabbas. Då och först då, började man tänka, att det kanske inte var något fel att ge de beroendesjuka Metadon.
Att ge Metadon för patientens skull som behandling för beroendesjukdom kom i andra hand på dagordningen.

Fria sprutor, eller ett till vården knutet sprutbytesprogram, är ännu inte inom ramen för den "Svenska modellen". Men nu när även Kina börjar tänka i banor av metadonbehandling, så kanske våra politiker som företräder den "Svenska modellen" som grundar sig på den gamla maoisten, Bejerots pseudovetenskap, förhoppningsvis också börjar att tänka om.
 

Jag föreslår att vi börjar kalla "Harm Reduction" för dess rätta och Svenska namn, "Skademinskning"
Det är lättare att vara emot "harm reduktion" än att vara emot "skademinskning". Vilken Svensk politiker skulle vilja ställa upp och säga sig vara emot att minska narkotikans skadeverkningar?
Kanske vill vissa politiker och proffstyckare, rent av öka narkotikans skadeverkningar, för att på detta sätt tro sig kunna komma tillrätta med narkotikaproblemet i landet. Med risk för att verka ironisk, så verkar det ibland faktiskt så.

© Conny Höjd 22/11 04

Artiklar
Startsida

Nya säkrare plomberingar på metadonflaskorna i slutet på maj -05 ?

Vi i MPF har fått många samtal från våra medlemmar om den dåliga plomberingen på våra metadonflaskor. Många råkar ut för att flaskorna läcker så att det rinner ut av metadonblandningen i apotekspåsen emellanåt. Dessutom så är plomberingen så undermålig att plomberingen ofta följer med korken upp, när man skruvar av den. En del patienter tror sig genom detta, ha fog för en misstanke att dosen skulle vara manipulerad på olika sätt. Någon misstänker att man har blivit bestulen på delar av sin medicin av någon ur de olika personalkategorier som hanterar våra doser, från tillverkningen, fram till kunden. Någon annan tror att man i smyg lagt till annan oönskad medicin i dosen och ser belägg härför genom att plomben verkar vara manipulerad.

Det har genom åren förekommit en del stölder av narkotiska preparat på sjukhus, apotek, läkemedelslager, laboratorier och vid transporter av läkemedel. Personal som i sitt arbete hanterar narkotika är den yrkesgrupp som har flest missbrukare ibland sig. Därför är en säker plombering  nödvändig för att undvika att sådan personal frestas att ta undan av vår medicin för eget (miss)bruk. Dessutom så finns det förordningar om hur medicin skall vara förpackad och detta gäller även metadonhydroklorid i saft för underhållsbehandling.

MPF kontaktade Apoteket och påpekade dom dåliga plomberingarna som medför läckage och stöldrisk. Vi fick gehör för vårt förslag att plomberingen bör bytas ut.
Vi fick en prototyp på den nya flaskan med tillhörande kork och plombering,  för att apoteket ville ha MPF,s skriftliga godkännande av dessa. Vi försökte på alla möjliga sätt att öppna den nya plomberingen utan att det syntes efteråt, men det var helt enkelt omöjligt. Vi kunde därför lämna vårt gillande och godkännande av den nya plomberingen till apoteket i MPFs namn.
Plomberingen består av en gulfärgad ring som göms inuti korken. När man skruvar av korken så bryts ringen i två delar, en övre och en undre. Den ena delen stannar kvar i korken och den andra på flaskan.

Vi har även påpekat den dåliga "kemiska" smak som är på den genomskinliga  saften. Apoteket säger sig ha skickat ut saften till metadonprojekten för att vi patienter skulle kunna provsmaka den innan den skulle införas.
Som vanligt brydde sig ingen behandlare om att be oss, som skall dricka den dagligen, om ett omdöme. I vanlig ordning bestämde man åt oss, över våra huvuden, att den här skall ni ha. Apoteket är medveten om att saften är så illasmakande, att man skickat ut rekommendationer om att vi bör späda den med annan saft för att den skall bli drickbar.

De av oss som är illamående ändå, på grund av sjukdom, t.ex. C-hepatit eller HIV har stora problem med att dricka sin dos på morgonen. Många patienter har funnit saften så illasmakande, så dom inte kunnat dricka den. De har istället fått ha kvar den gamla vanliga hallonsmakande saften. Alla vet inte om att det finns möjlighet att få den genomskinliga saften utbytt mot en vanlig saft, utan tvingar sig själv att svälja dosen trots den otäcka smaken.
Det måste tilläggas att det finns också en minoritet som tycker saften är god. Smaken är som bekant olika

 MPF ser helst att denna ofärgade saft byts ut mot en sort som vi patienter själva får provsmaka och godkänna.

© Conny Höjd 11/1 -05                                      

(Tillägg) 2 Juni 2005.

Än en gång så har Apoteket Produktion & Laboratorier skjutit upp införandet av den nya och säkrare flaskan med plombering. Korken med tillhörande plombering har funnits på marknaden sedan lång tid tillbaka på andra apoteksprodukter. Det stora och oöverstigliga problemet för detta stora produktionsbolag med tillhörande laboratorier, är tydligen att få fram en flaska som passar till nämnda kork, trots att prototypen till flaskan fanns färdig redan 23 dec 2004. Det nya budet på när flaskan skall bli klar är " i slutet på hösten" 2005. Sedan är det tydligen skrivet i stjärnorna när den kommer ut på marknaden och oss patienter tillhanda.

Kan man någonstans ana, utan att tro på konspirationsteorier att man inte tycker att patientgruppen är så viktig, eller att problemet negligeras. Ett nyttigt tips och uppmaning fick vi i ett mail från apoteket. i april -04
I detta skriver vår kontakt på Apoteket så här. " Jag har ytterligare diskuterat ditt påpekande med vår tillverkningschef. De flaskor där plomberingen ej fungerar borde om möjligt reklameras till Apoteket för granskning hos oss, vilket även medför att vi får bättre statistik på förekomsten av problemet" Kanske vore det en utväg att på detta sätt få fart på produktionsbolaget. I så fall så skulle vi reklamera dom dåliga flaskorna på apoteket, helt enligt apotekets egen uppmanig och hänvisa till denna, och kräva att få vårt läkemedel förpackat enligt det regelverk som gäller andra läkemedel. Tills dess får vi stå ut med att få lite av vår medicin utsmetad i apotekspåsen gång på gång.
Det är alltså upp till dig att följa Apotekets egen uppmaning att reklamera dom doser som har ej fungerande plombering eller läcker och lämna tillbaka dom till Apoteket Produktion & Laboratorier. Kräv sedan att få sådana som har fungerande plomb och som ej läcker när dom ligger ned.
 

(Tillägg)  15 jan. 2006


Vi i MPF sa till Apoteket produktion och laboratorier om problemet med att plomberingen följde med obruten när man skruvade av korken och att flaskorna ofta läckte så att flaskor och insidan på påsen blev kladdiga.

För att bli trodd så fick jag personligen skicka in ett trettiotal korkar med obrutna plomber till apoteket produktion och laboratorier som jag samlade ihop under en månads tid. Alla skruvade jag rätt av, utan att bryta plomben.
Efter att ha gjort ett flertal påstötningar så blev till sist MPF utsedd att vara mellanhand mellan metadonpatienterna och apotekets produktion och laboratorier.
Vi fick oss tillsända en prototyp av den nya flaskan med kork och plombering, för godkännande och efter att vi försökt bryta plomberingen utan att det märktes och misslyckats vid varje tillfälle, så bestämdes det att MPF skrev på och godkände flaskan med kork och plomb. Eventuellt läckage kunde vi inte prova, men det kommer att visa sig om dom håller måttet även för det.

Det är länge sedan som vi första gången sade till om de dåliga plomberingarna. Det var den femtonde mars 2004. Efter massor med tjat och hot om att gå vidare till läkemedelsverket om inget gjordes, så har dom nya flaskorna/plomberingarna äntligen börjat användas.

Antingen så ville man göra slut på alla de dåliga flaskorna man hade i lager först innan man bytte ut dom. Om det är på detta sätt så har man än en gång visat att vår grupp av apotekskunder inte ses som vanliga kunder, utan att vi är kunder på nåder, som skall vara glada att vi får vår medicin.
Jag har själv fått höra på mitt apotek att - Vi har så mycket kunder just nu, kan du komma tillbaks om några timmar -. Varpå jag vänligt men bestämt upplyste om att jag betalar för mig och står i kö som alla andra, därför skall jag ha samma bemötande som de andra kunderna. Samt att jag är lika mycket kund som någon annan.

Så här lång tid skall det inte behöva ta att byta ut en felaktig produkt från apotekets sida. Jag betvivlar att man skulle få ta två år på sig att byta ut en dålig produkt från ett läkemedelsföretag sida, eller att åtgärda ett säkerhetsproblem med en läkemedelsförpackning.

Har ni några klagomål på den nya produkten så hör av er till MPF så samlar vi ihop klagomålen och skickar dom vidare. Klaga även till er apotekare eller direkt till Apoteket Produktion och Laboratorier i Malmö.
 

Tyck till om ämnet här

Artiklar
Startsida

Nya Metadon/Subutexmottagningar öppnar snart !

Omkring trettio nya enheter (utöver dom fem som redan fanns förut ) har  anmält till  Socialstyrelsen att dom avser att öppna mottagningar som skall bedriva underhållsbehandling med Metadon, Subutex eller bådadera. Anmälningarna har kommit in från både från landstingens och  privata vårdgivare.
Detta sprider en viss oro bland Ulleråkers patienter, som nu är med i Sveriges och Europas äldsta och mest välskötta metadonprogram.

Man riskerar att hamna i händerna på ovana behandlare som inte har sysslat med underhållsbehandling förut. Detta krävs inte heller av socialstyrelsen för att få sätta igång en sådan, ofta ömtålig verksamhet som underhållsbehandling är.
Inte heller behöver man ansöka om att få öppna en mottagning för underhållsbehandling, ingen utbildning krävs eller ens finns idag om hur man bedriver underhållsbehandling, utan det är fritt fram att experimentera med repressiva och kontrollmaniska  regelverk.
 
Att man kränker ofta ömtåliga och trasiga människor, som patienterna ofta är när dom börjar sin behandling, tar man ofta ingen hänsyn till, utan detta ses som nödvändiga, uppfostrande åtgärder som måste till  för att vidmakthålla 100% drogfrihet hos patientkollektivet. Hot om utskrivning tros vara det bästa incitamentet för att få patienten att vara 100% drogfri.
Man tar in patienter i behandling som har ett blandmissbruk, sedan kastar man ut dom för detta. Det tros vara ett bra sätt att lösa beroende av t.ex. bensodiazepiner mm. att hota med att ta bort metadonet. Löser man inte problemet med hot, så tror man att en sejour på sex månader i aktivt missbruk klarar skivan. (utskrivning).

Dom som hitintills har startat upp metadonbehandling har hemfallit åt kontrollmani. Ingenting satsas på hjälpande och stödjande åtgärder. Kontrollen däremot är man helt besatt av. Ett (ö)känt storstadsprogram i mellersta Sverige har ägnat dom senaste tjugo åren åt att skriva ut och in samma patienter upp till tre fyra gånger. Däremellan så har man tilldömt dom en s.k. "spärrtid" på mellan sex månader och två år, då man varit avstängd från den sjukvård, som metadonbehandlingen är. Var i övriga sjukvårdsapparaten gör man så?
Här sysslar man med livsuppehållande behandling, med stor dödlighet bland de som är i aktivt missbruk. Därför är det viktigt att behålla patienterna i behandling, eftersom utpropellering oftast medför misär, sjukdom och död. Detta bortser man helt ifrån och kallar sedan det hela för vård.

Detta utkastande har nu fastställts som norm av socialstyrelsen som skrivit in det som regel i sin författningssamling (se Index, dokument, socialstyrelsens föreskrifter) På MPF.s fråga om anledningen till detta, svarar man att " Vi vill inte ha något spring mellan mottagningarna" Om denna inställning till LAB finns bland beslutsfattarna, vad tror sig då behandlarna kunna göra.

Synpunkt!

Är drogfriheten viktigare än rehabilitering?
Tänk er tanken; Person X. är bostadslös, kriminell (av nödvändighet), är HIV smittad, har C-hepatit och är grav morfinist med ett måttligt blandmissbruk. Han/hon tar illegal narkotika upp till 1500 ggr/år.

Personen kommer i underhållsbehandling med Metadon; Han/hon får eget boende och  bromsmediciner (som ej ges till dem i aktivt missbruk) mot HIV. Han/hon påbörjar Interferonbehandling mot sin C-hepatit, slutar upp med kriminaliteten (eftersom han/hon inte behöver stjäla och bedra för att få ihop till sitt Heroin) Tar upp kontakten med familj, släkt och gamla vänner. Skall dessutom börja med studier när nästa termin börjar. MEN: istället för att ta narkotika 1500 ggr per år, så "återfaller" personen vid 20-30 strötillfällen om året.
Frågan är då, skall man kasta ut denna person från ett metadonprogram och tala om vilken usel människa det är som inte kan hålla sig 100% drogfri, eller skall man uppmuntra och se framstegen som en positiv rehabilitering och se tiden an. Alla kanske inte någonsin blir helt drogfria, trots alla slags insatser.
Vi i MPF anser att det måste finnas plats för också dessa i ett välskött metadonprogram. Det är retentionsgraden (att behålla patienterna i behandling) som är tecknet på ett välskött metadonprogram

Kommer det bli den repressiva, kontrollhysteriska, nedlåtande behandlingsmodellen som blir norm bland de nyöppnade programmen, så kommer MPF att anmäla allt som vi ser som övertramp på god vård enligt sjukvårdslagen och gällande läkaretik till HSAN.

Till sist. Den som vill veta om det kommer att öppnas ett nytt program i ditt landsting kan kontakta oss i MPF.
Vi har uppgifterna om dom trettio första som lämnat in intresseanmälan till Sos. Sjutton nya subutexprogram och sexton nya Metadon/subutexprogram har sagt sig vilja öppna. Tro för all del inte att ni får vara kvar på Ulleråker om det öppnas ett nytt program på din ort. Det bestämmer remisskrivaren och finns det ett metadonprogram inom det egna landstinget så köper man inte vård utifrån.

Detta blev vi som bodde i Stockholm -87 varse. Göteborgarna fick inte heller många dagar på sig, att ställa in sig på. att underkasta sig nya oerfarna behandlare, när den nya "substitutionsmottagningen" på Högsbo öppnade,

Göteborgmottagningen t.ex. öppnade för att "fler skulle få Metadon". Det slutade med att det blev både dyrare och långa köer på nästan etthundra köande som dör i brist på vård. Den nya "behandlingen" visade sig också bestå av kontroll enligt alla konstens regler och föreskrifter om vilken brödsort patienterna får äta. Dessutom skriftliga hot om repressiva åtgärder och till och med utskrivning om det "uppkom något rykte om försäljning" av den förskrivna medicinen. Det "bidde alltså en tummetott" av alltihopa, men stickad av vassaste ståltråd.
Malmö har i sin tur köer på två tre år för att få komma i behandling. Där dör heroinisterna i portar och offentliga toaletter, trots att det finns en bevisat fungerande vårdform.
 I Lund diskuteras nolltolerans med ännu fler utskrivningar som följd.
 

Det beror alltså inte på hur många mottagningar som öppnar, om fler skall komma i behandling. Det skall skrivas också remisser av njugga läkare och snåla landsting skall prioritera den enda evidensbaserade och kostnadseffektiva narkomanvården som för närvarande finns, Underhållsbehandling förvägras ofta patienterna att dom ansvariga inte "tror" på behandlingen av ideologiska skäl.
Ibland har landstingen egna ekonomiska intressen i de behandlingshem som de sociala myndigheterna remitterar till

Om nu den beroendesjuke skulle få underhållsbehandling så är nu inte allt väl i och med det, många skrivs ut för att dom inte är 100% drogfria. (medräknat är då medicin utskriven av annan läkare som också räknas som missbruk av rabiata behandlare).
Framför allt så beror det på mottagningarnas sätt att arbeta och respektera sina patienter och sist men inte minst, att behålla sina patienter i programmen. Gatan är inget alternativ till  behandling!


© Conny Höjd                                                                         Tyck till om ämnet här

Artiklar
Startsida

NU FÅR DET VARA NOG !!

Ännu en kamrat som har haft Metadon i över 25 år (L), har tagit sitt liv. Denna gång genom att skjuta sig i huvudet i trapphuset till en ökänt repressiv stockholmsmottagning. Han hade inte varit 100 % drogfri och skulle därför av Borg och kompani förpassas till gatan, med allt vad det innebär med misär, våld, infektionssjukdomar och i många fall en för tidig och onödig död i förtid.

Han (L) hade visst haft en del problem på sista tiden, som han mycket väl skulle kunnat ha fått stöd och hjälp  för att komma till rätta med av sin behandlare.  Men istället så anser man tydligen att en sejour i samhällets värsta utkanter och att leva som utslagen i ett halvår eller mer skulle vara honom till stor hjälp för att lösa hans problemkonstellation. (L) efterlämnade en dotter på 10 år. Jag föreslår att Dr. Stefan Borg åker och framför nyheten om vem som ytterst är ansvarig för hennes pappas död till henne. Om han har civilkurage nog att göra detta.

Veckorna före så tog en annan kamrat (J) livet av sig i Stockholm, med en överdos Heroin och en näve tabletter. Han lämnade efter sig ett avskedsbrev. Så ingen kan i vanlig ordning skylla på att det var en olyckshändelse p.g.a. att toleransen för opiater minskar efter en utskrivning
Detta är annars det vanliga, att man skyller på att patienten inte förstår att toleransen mot opiater minskar avsevärt efter en utskrivning., De f.d. patienterna tar ju ofta livet av sig efter en utskrivning och använder då oftast Heroin och Bensodiazepiner. Såtillvida man inte ser repet som en sista utväg vilket inte heller är ovanligt.

Med luddig statistik bevisar man" att självmorden inte har med utskrivningarna att göra" Jag själv tog efter 16 år i programmet och utskriven för ett rykte om försäljning av narkotika, fem milliliter luft och sprutade i n i en ven, för att dö i hjärtemboli. När inte detta fungerade så injicerade jag nästa gång ett kaliumpreparat, men kom under läkarvård kvickt nog för att överleva. Jag resonerade som den gamla grekiska filosofen, "Om detta är livet så fruktar jag inte döden"

Jag påpekade redan år 2000 i en artikel i Läkartidningen om hur stockholmsprogrammet behandlade sina sämst lottade patienter. Redan då tog jag upp ett fall, bland en del andra fallbeskrivningar, om en gammal vän som hängde sig för att han inte orkade leva ett liv som gatunarkoman en gång till.
Han hade ju gudbevars inte varit 100% drogfri, utan självmedicinerat  mot sin dödsångest p.g.a. HIV. Därför skrevs han ut ur Stockholms metadonprogram.
Ingen ansvarig kunde beslå mig med lögn eller överdrifter. Istället klagade man på redaktören som låtit en patient komma till tals i Läkartidningen och dessutom fått breda ut sig på en helsida. Detta säger en del om vad dom anser om sina patienter.
Artikelserien finns att läsa på denna webbsidas avdelning för Tidningsartiklar och böcker

MPF  har tillgång till statistik om retentionen (kvarstannande i programmen) i en del olika metadonprogram och i vilka program dessa ofta omotiverade utskrivningar  förekommer. Här är ett par siffror vad gäller utskrivningar procent, samt vad en del olika program debiterar för sin "vård" till Landstingen. De dyraste programmen behöver som ses inte vara dom bästa för patienterna.

Att kunna göra bedömningar om retentionen i programmen, jämföra patientregister med dödsfallsregister och på annat sätt bedriva forskning om metadon och subutexprogrammen ur patienthänseende, kommer i framtiden bli behäftade med stora svårigheter. Socialstyrelsen har beslutat att upphöra med registreringen av de patienter som är i behandling.
 MPF är i princip emot att vi som patientgrupp skall vara tvungna att ingå i ett särskilt register på Socialstyrelsen, men utan ett sådant register så finns det små möjligheter att kontrollera hur många som blir utkastade och hur många som tar självmord i samband med detta.
Eftersom översitteri och repressiva regelverk är vanligt inom behandlingen och Socialstyrelsen som ändock är tillsynsmyndighet inte verkar bry sig om missförhållandena förrän det görs en anmälan till HSAN och knappt ens då, så är detta att ta bort patientregistret ännu ett sätt att mörka de missförhållanden som råder, enligt oss. Vi föreslår att t.ex. Ulleråker tar över patientregistret, dom är ju knutna till ett universitetssjukhus och bedriver forskning i ämnet.

Även utbildningen för de läkare och annan personal bör få sin denna genom Ulleråkers försorg, eftersom det är Sveriges äldsta  metadonprogram med bäst resultat. Dessutom är det det enda metadonprogram i Sverige som är vetenskapligt utvärderat. Denna utbildning skall genomgås innan de får tillstånd att starta upp en avdelning för underhållsbehandling.
Socialstyrelsen borde även godkänna de läkare som avser att starta upp metadon/subutexbehandling och dessa borde ha kompetens och utbildning. Som det är nu så skall man bara meddela Socialstyrelsen att man avser att starta en behandlingsavdelning för underhållsbehandling.
Någon utbildning vare sig behövs eller finns idag. Alla kan köra igång efter eget huvud, ofta baserat på fördomar och strafftänkande.
Detta sammantaget tror vi i MPF är en av huvudanledningarna till utskrivningarna och självmorden. 31% åker ut under sitt första år i behandling

© Conny Höjd

Tyck till om ämnet här

Artiklar
Startsida

SVT,s Uppdrag Granskning tar en titt på metadonprogrammen !

Man brukar säga att måttet på ett samhälles civilisation går att mäta i hur man tar hand om de svagaste i samhället.
Till och med Neandertalmänniskorna har genom arkeologiska grottfynd visat sig ha hållit liv i och ömt vårdat handikappade och icke arbetsföra. Vad är då vi som förnekar den sjuke vård och där till och med makten (läs Morgan Johansson) säger att den som inte "sköter sin behandling, skall tas bort" väl medveten om att tas bort i detta sammanhang betyder just TAS BORT.

Den som är beroendesjuk är inte att lita på säger i programmet Anne-Lie Vajnik, som i stället för att bry sig om sina medmänniskors vård, vårdar arvet efter den gamle maoisten Nils Bejerot i den sektliknande lobbyorganisationen RNS.
Att denna och liknade högljudda proffstyckare får vara remissinstanser åt Socialstyrelsen i narkotikafrågor är otillbörligt.
Att dom får yttra sig som remissinstans i sjukvårdsfrågor, som metadonbehandling, är under all kritik och säger mer om Socialstyrelsen än om RNS. Vem kan förresten lita på RNS??

Att rötan sedan spridit sig ända upp i regeringen är ju inget att förundras över, med sakkunniga som Vidar Andersson, som sedan länge bedrivit hjärntvättsliknande behandling av unga missbrukare på Hassela och vars vårdideologi var just, att genom förtryck och förnedring förändra unga missbrukare. Morgan Johansson visade upp en skrämmande okunskap och påverkan från just dessa rigida och sektliknande organisationer som lyckats nästla sig ända in i regeringskansliet.
Det mest skrämmande i Morgan Johanssons resonemang var inte det att att han inte ville ta till sig det allvarliga i att beroendesjuka dör, utan att framförde sitt budskap, med att vissa "skulle bort" med ett leende.

När man sedan visade Stockholms Metadonmottagning så visade man passande nog en Kafkaliknande övervakningstoalett, stolt förevisad av Nadja Eriksson. Denne Nadja, som dessutom gör karriär som fängelseläkare och där förvägrar de flesta intagna all medicin med narkotikaklassat innehåll, även om det förskrivs av annan läkare för smärta t.ex. neuralgi.
Är detta verkligen rätt person på rätt plats, att hon skall vara satt att vårda Stockholm med omnejds alla av heroin beroendesjuka.
Det finns väl inga läkare i värden förutom ,dr Mengele, som varit ansvariga för så många av sina patienters död som läkarna på Stockholms metadonmottagning. Det hela började omedelbart efter Stefan Borgs kuppartade övertagande av mottagningen på Hantverkargatan 73 från Ulleråker, med utskrivningar samt självmord och sedan man som en tjuv om natten sett sig omkring och funnit att ingen bryr sig, så har man fortsatt i samma banor. Utskrivningfrekvensen i Stockholm jämfört med övriga program finns i tabellen i min text om självmorden i föregående artikel.

Någon tvångsutskriven svarade på min fråga om det inte var dags att han ansökte om Metadon igen, han som började närma sig sextio. " Nej, Aldrig mer" "Att ha Metta från Stockholm är precis som att ha frigång från kåken" " Då lever jag hellre så här"
Han var nu uteliggare, med dålig tandstatus och uselt klädd, mot en städad person när han hade metadonbehandling.


© Conny Höjd

Tyck till om ämnet här

Artiklar
Startsida

Studio 24 debatterar metadonfrågan.

Programmet spelades in och sändes fredagen den 30 sep. -05

Istället för att ägna oss åt pajkastning så blev det en lugn debatt som jag tror blev mer nyttig för att föra fram vår ståndpunkt att de som vill ha metadonbehandling eller annan behandling skall få den och det snabbt.

Roligt nog så höll även representanten från RNS Gazal Amini med om detta. Hon framförde även den kloka aspekten att patienten själv skall få välja den vård som han/hon vill ha. Kanske har vi kommit en bit på väg mot det förnuftiga samhället i stället för att låta människor dö på nolltoleransens altare.
Kanske har vi kommit en bit på samförståndets väg i alla fall.

Vi fick även höra Thomas Fugelsang Chefläkaren från öppenvårdsmottagningen i Köpenhamn berätta per länk, att i Köpenhamn kan den som så behöver få Metadon inom 24 timmar. Det är annars 14 dagar var man än bor i Danmark (min anmärkning)
Kraven för att få metadon i Köpenhamn är "Att det är frivilligt". Sug på den, Socialstyrelsen.

© Conny Höjd

Artiklar
Startsida

Hel dos, halv dos, eller ingen dos alls!

Hur viktig är doseringen av metadon? Det heter ju att; Patienten ställs in på en adekvat, för henne/honom personligt utformad dos av Metadon, som därmed tar bort "sug" och blockerar andra opiater. Detta sörjer för att patienten kan fungera normalt i samhället. Men ger man denna dos dagligen?
Nej, en del mottagningar , på den av Socialstyrelsen skapade metadonmarknaden, har "regler" som inte bryr sig om doseringen, utan delar ut metadonet efter eget huvud.

Första halvåret har Socialstyrelsen bestämt att du skall dricka din dos på en beroendemottagning. Detta oavsett om du arbetar eller går i utbildning. Dessa mottagningar öppnar oftast inte förrän, tidigast vid halv niotiden, då alla arbetsplatser och skolor redan är i full gång. Arbete eller lönearbete är därför uteslutet, för du skall ju komma till mottagningen och dricka ditt Metadon mellan kvart över åtta och tio på morgonen. Kommer du efter klockan tio, så får du halv dos. Kommer du efter tolv, så får du ingen dos alls. Så att härda ut och komma på lunchrasten är därför inte att tänka på.

Andra medicinska uppfostringsmetoder är att halv dos eller ingen dos kan ges för att patienten har tagit återfall och ges då hela perioden fram till att urinkontrollen visat att "sidomissbruket" försvunnit ur provsvaren. (betänk att ett bloss cannabis eller en tablett benz. kan påvisas i urinen veckor i sträck)
Om patienten istället för att utstå den abstinens bestraffningen är ämnad att bestå av, självmedicinerar, så räknas detta som "återfall" och "sidomissbruk" och bestraffas med utpropellering ur behandlingen.

Skulle du av någon anledning förlora dina doser, t.ex. genom att du blir rånad på din medicin. Ja, då får du en utskällning, bestraffas med att under obestämd tid få dricka din dos på apoteket, plus att du får betala tillbaka (dom kallar det faktiskt så) allt det Metadon som du dristade dig att bli rånad på. Detta genom att varje dag få en mindre dos än den ordinerade, tills allt Metadon är återbetalt (till vem?).
Är det tillåtet enligt sjukvårdslagen att använda medicin i bestraffningssyfte? Detta kommer HSAN att få utreda. Liknande ofog förekommer i de flesta metadonprogram och därför bör det utredas om förfarandet strider mot sjukvårdslagen. Vi återkommer i frågan.

© Conny Höjd
                                                                                         
                                                                                              Tyck till om ämnet här.

Artiklar
Startsida

Har man rätt till läkemedelsassisterad behandling eller annan sjukvård i Sverige?

Sverige är som enda nordiska land utan någon lag om patienters rättigheter. Detta gör att de som är missnöjda med den vård som erbjuds, eller med avsaknad av vård, ställs utan möjlighet att få sin sak prövad i domstol, eller att överklaga ett beslut man är missnöjd med.
I Sverige har man inte rätt till vård, utan vårdgivaren har i stället skyldighet att ge vård. Detta är ur juridisk synpunkt två skilda saker.

Juristen Lars Fallberg, lärare i medicinsk rätt, säger i en intervju i tidningen Allt om Läkemedel, om rubriker som "Dina rättigheter som patient"
- Sådana rubriker gör att det bildas mycket myter, som att alla har rätt till sjukvård. På ett moraliskt plan har vi kanske det, men inte på juridisk nivå -
Detta gör oss olik andra närliggande länder.
- Alla andra nordiska länder har en patienträttighetslag. Det är viktigt att vi får en harmoniserad lagstiftning i Europa, eftersom det blir allt vanligare att få vård utanför det egna landet -

I slutet på nittiotalet fördes en diskussion om patienträttigheter och regeringens utredare konstaterade att vi borde ha en rättighetslag för patienter. I stället gjordes ett tillägg till lagen att hälso- och sjukvården har skyldighet att ge patienten information, möjlighet att välja behandlingsalternativ (i den mån sådana tillämpas) och möjlighet att få förnyad medicinsk bedömning.
I praktiken inskränkte det sistnämnda den redan förekommande möjligheten att få tala med en annan läkare, genom reglering.

Patienter som redan är inne i vårdapparaten har vissa möjligheter att vända sig till olika instanser när det gäller, bemötande (patientnämnderna), felbehandling (Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd), vårdskador, (Patientförsäkringen) och skador av läkemedel (Läkemedelsförsäkringen). Däremot är det i princip omöjligt att överklaga beslut om vård man inte får.

Detta ställer till förtret för oss som vill ha läkemedelsassisterad behandling (LAB). Vårdgivare kan, på grumliga ideologiska grunder, ofta maskerade som ekonomiska orsaker, förvägra en beroendesjuk person LAB, men istället genom samarbete med socialtjänsten skicka den vårdsökande till dyr, abstinensbaserad behandling, som är helt utan evidensvärde, gång efter annan.
Någon rätt att välja behandling finns inte. Behandlingsinnehållet bestäms över den vårdsökandes huvud. Här handlar det om tur och att bo i rätt stad, rätt distrikt och t.o.m. rätt gata, för att få en socialassistent som är kunnig och inte lider av svårartad metafobi, p.g.a. medlemskap i RNS, SIMON eller FMN

Ett annat dilemma för den beroendesjuke är att LAB lyder under två huvudmän. Sjukvården och socialtjänsten. Ofta bollas kostnaderna mellan de båda och ingen vill betala. Skrivs LAB-remissen av en läkare så blir vårdkostnaden lagd på beroendekliniken (landstinget). I de fall socialtjänsten skriver LAB-remissen så läggs kostnaden på socialtjänsten.
Ingen vill ju betala om man kan slippa, därför blir det ofta ingen behandling. I några fall så delar sjukvården och socialtjänsten på LAB-kostnaderna enligt överenskommelse.

Ett sätt att komma ifrån att metafoba behandlare inom sjukvården eller socialtjänsten skyller på ekonomiska orsaker för att förvägra vårdsökande, LAB, är att beroendemottagningar och socialtjänst inte skall behöva betala LAB över huvud taget.
Istället bör man införa en "vårdpeng" som likt skolpengen följer den beroendesjuke där han/hon själv väljer att få sin vård.
På detta sätt kan den vårdsökande dessutom välja bort de alltför repressiva metadonprogrammen, samt de med dålig retention och dåligt behandlingsresultat.
De olika LAB-programmen måste då börja konkurrera med varandra i vårdkvalitet. På så sätt får vi bort de värsta avarterna och de rena utlämnings/urinkontrolls-mottagningarna utan behandlingsinnehåll. Förhoppningsvis blir det då också lättare att få den sjukvård som läkemedelsassisterad behandling egentligen är.

Dessutom bör man avskaffa kopplingen till socialförvaltningarna vad gäller LAB. En huvudman räcker, sjukvården.
Socialtjänstens omsorger skall heller inte som idag tvingas på den som har metadon/subutex. Dessa söker man vid behov som alla andra medborgare.
Två huvudmän för LAB ställer till oreda med det ekonomiska ansvaret och förhindrar att fler behövande får den enda bevisat fungerande vården för morfinberoende.

© 2006.01.07 Conny Höjd

Tyck till om ämnet här.

Artiklar
Startsida

Ny handbok i tolkningen av Socialstyrelsens regler och behandlingsföreskrifter.

MPF hade i mitten av december 2005 en mailkonversation med Abit Dundar på Socialstyrelsen, där vi framförde våra synpunkter på SoS regler och behandlingsföreskrifter. Vi pekade på det orimliga i att metadon/subutexpatienter idag hindras av sina behandlare från att börja arbeta eller studera det första halvåret i behandling. Detta därför att SoS regler/föreskrifter stipulerar att, -Dosen skall intas på sjukvårdsmottagning under de sex första månaderna-
Man anser tydligen att det är viktigare att springa på mottagningen och lämna urinprov och dricka sin dos på bestämda tider. (oftast mellan 08.00 och 09.30), än att arbeta eller studera.

Enligt MPF och de behandlare som ser rehabiliteringen som en grundfråga, så är de första månaderna i behandling bland de viktigaste i rehabiliteringshänseende. Patienten har frivilligt sökt sig till vården för att sluta med narkotika och har i detta inledningsskede högt ställda förväntningar på sig själv och sin framtid som ickemissbrukare. Man har brutit med sitt gamla liv och känner sig inte längre som en "knarkare". Inte heller känner man sig, eller accepteras, som en "Svensson" ännu.
Detta för med sig en identitetskris där man upplever sig stå ensam utan tillhörighet. Här är det viktigt att så snabbt som möjligt skaffa sig en identitet som skattebetalande medborgare, med samma rättigheter och skyldigheter i samhället som övriga medborgare.
Istället så får man gå på någon mottagning på bestämda tider och både lämna dagliga urinprov samt inta sin dos under strikt uppsikt och ofta behandlas man nedlåtande av personal samt pådyvlas ett repressivt regelverk.
Där tvingas man dessutom att träffa sina gamla bekanta som man inte har annan gemenskap med, än sitt forna missbruk.

Ofta samlas man på mottagningen på morgonen för att sedan sysslolösa fortsätta "umgås" i någon närbelägen park.
Man skaffar sig ofta en identitet som "metadonister" eller "metadonbrukare" i brist på annan. För något skall man ju vara .
I vissa metadonprogram erbjuds man sjukskrivning under denna period, men bara under förutsättning att man är frisk och inte har något återfall. Annars så hänvisas man till socialförvaltningens omsorger för sin försörjning.
Att förhindra att personer hamnar i bidragsberoende och att motverka onödiga långtidssjukskrivningar är annars ett mål i övriga samhället. Inom metadonverksamheterna sjukskriver man hellre friska personer pga. låga tankar om patienternas moral och ett inbillat medicinläckage.

Detta förfarande har sin grund i att behandlarna uppfattar socialstyrelsens regler/föreskrifter bokstavligt. Det finns annars ett dispensförfarande för de som vill arbeta. Dispensen ställs till Abit Dundar, Socialstyrelsen,  av behandlingsenheten.
Man är generös med att dela ut dessa dispenser, 90% godkänns. Tyvärr känner man inte till detta ute på mottagningarna och gör man detta så upplyses patienterna inte om detta i någon större utsträckning.
Enligt Socialstyrelsen så lämnades det bara in tio (10) stycken dispensförfrågningar under 2005. Detta speglar på intet sätt metadon/subutexpatienternas vilja att arbeta/studera, utan är istället tecken på en övervakningsiver och misstro mot patienterna från behandlarnas sida.
Även Socialstyrelsen bidrar till misstron, med sin anledning till att patienterna skall övervakas in absurdum första halvåret.
Anledningen sägs vara bl.a. att - förhindra läckage ???- Enligt gatulangningsgruppen i Stockholm förekommer ingen gatulangning av drickmetadon. Samma förhållande råder med all säkerhet i andra städer än huvudstaden. Det Subutex som såldes och säljs på gator och torg kommer oftast från insmugglade partier från öster och inte i någon större utsträckning från patienter i underhållsbehandling. Subutex är heller inget berusningsmedel, utan den svarta marknaden av subutex speglar i stället ett uppdämt vårdbehov som pekar på att fler borde komma i underhållsbehandling.

I Socialstyrelsens regler och behandlingsföreskrifter 2005, så står det också att alla som har Metadon eller Subutex skall vara knuten till en socialassistent som skall följa patienten hela behandlingsperioden. Patienten och socialassistenten skall dessutom träffas tillsammans med behandlaren fyra gånger om året. På 350 patienter behövs då en och en halv extra heltidstjänst för behandlingsteamet, bara för detta ändamål. I hela Sverige finns omkring 2000 patienter. De pengar detta kostar kan istället läggas på att få in fler patienter i LAB.
Även denna regel tycker MPF är både orimlig, onödig och dessutom kostnadskrävande. Dessutom så tillämpas den inte och varken behandlare, patienter eller socialförvaltningarna anser den rimlig.

Ingen annan sjukvård är villkorad med att patienten med tvång knyts till socialtjänstens omsorger, vare sig man behöver dom eller inte.
Detta påpekade vi för Socialstyrelsen som svarade att dessa regler i princip inte gäller utan att,
- Ingen skall behöva tvingas till socialtjänsten om man inte har behov av det och om man inte har behov av socialtjänsten behöver man inte bli aktuell där. Dessa tankar kommer också att utvecklas i socialstyrelsens handbok. -

MPF anser att någon handbok som tenderar att börja detaljstyra underhållsbehandlingen inte behövs.
Se istället över reglerna och anpassa dessa till verkligheten genom att höja patientsäkerheten.
Skall sedan någon handbok skrivas om hur underhållsbehandling bör bedrivas, så gör man bäst att överlämna detta till de som sysslar med behandlingen och som gör detta med patienternas bästa för ögonen. T.ex. Ulleråker.

Till sist vill jag än en gång säga, den som vill arbeta eller studera de första halvåret, skall be sin behandlare söka dispens från
socialstyrelsens rehabiliteringshämmande regler, för själva är vi inte bemyndigade att avgöra om vi bör arbeta/studera eller inte.
Att arbeta/studera borde vara en rättighet för alla och inte något vissa grupper skall behöva söka dispens för.
Detta hela förfarande är kränkande och absolut inte till gagn för patienternas rehabilitering och självbild.

© 2006.01.10 Conny Höjd

                                                                                           Tyck till om ämnet här. 

Artiklar 
Startsida

Om medicinhanteringen på våra anstalter.

Det är inte bara metadon och subutexbehandling mot beroendesjukdom som förvägras de intagna på våra anstalter. Bovens tidnings  http://www.oldeagle.com  redaktör Christer Nielsen har fått spjället p.g.a. en nitisk åklagare, som påstår att han likt Sokrates förför Sveriges ungdom genom att saluföra diverse knivmodeller, som inte faller åklagare Stefan Johansson på läppen.

Christer rapporterar från anstalten Tygelsjö.

Mediciner, här innanför murarna gäller helt andra villkor och regler för medicinering än i det vanliga livet på andra sidan.
Ett skrämmande exempel. En fånge fick hälsenan avsparkad i en fotbollsmatch och innan han ens kunde komma till sjukhuset, var han tvungen att ansöka om permission. Han låg på planen och skrek och var tvungen att hålla på med pappersexercis!!
Okej, han kom till sjukhuset till slut och läkarna gipsade honom och skrev ut värktabletter. Väl tillbaks på fångvårdsanstalten lämnade han recepten, men istället för den medicin han hade fått recept på, så fick han bara ett par Alvedon trots att han hade svåra smärtor.

Det finns många liknande fall där fångar som ska ta en viss medicin inte får den av sjukhuset.  Jag kan ta mig själv som exempel, jag har diabetes och ska ta min medicin tre gånger dagligen före måltiderna. Men medicinen delas bara ut vid bestämda tider på fängelset av vakterna och man hämtar medicinen i vaktkuren efter måltiderna. Detta trots att jag måste ta medicinen en halvtimme före maten enligt ordination. Ingen hänsyn tas till det.

Om Tygelsjös urinkontrollhantering har han dessutom att säga.
När en vakt kommer och beordrar dig att urinera när som helst, så  måste du kunna det.
För om det inte skulle gå.. det vet ni nog läsare, att det kan ha sina problem. Allra helst om man passerat de fyrtio för oss män, då vår akilleshäl
(prostatan)  börjar göra sig gällande.
Då kan det vara mycket svårt att på beställning klämma ut några droppar. Men på Tygelsjö görs drogtester  och då måste du kunna kissa på beställning. En kille här på anstalten som inte lyckades med det ett par gånger, fick påföljden  att hans frigivning sköts upp 5 dagar. Han får med andra ord betala ett högt pris för detta.

Behöver jag tillägga att det ofta är samma läkare som jobbar som häktes och anstaltsläkare, som är de som misshandlar beroendesjuka  i repressiva metadon/subutexprogram. 
Varför dom värsta småpåvarna inom läkemedelsassisterad behandling, dessutom söker sig till och arbetar som fängelseläkare borde man kanske ta sig en funderare på. Vad tror du?

© 2006.01.28 Conny Höjd 

Tyck till om ämnet här.

Artiklar 
Startsida 

En heroinists bekännelse

Sverige har alltid varit känt för och stolt över sin tuffa alkohol- och narkotikapolitik. Men medan tusentals alkoholister har blivit omhändertagna och inte sällan ”botade” (mest tack vare tolvstegsprogrammet) antogs drog- och pillerberoendet vara ett tämligen litet problem. Besparingar har drabbat sjukvården på sistone och gjort situationen än värre. Narkomanvården har börjat falla i glömska. Med några få undantag, som debatten om eventuell cannabislegalisering, har det varit tyst kring ämnet i många år.
Men plötsligt kan en viss aktivitet som liknar ett uppvaknande observeras. Nu plötsligt har statistiker, socionomer, läkare och forskare börjat uppmärksamma oss på att problemet som de flesta har sett som en liten blåsa har vuxit till en tumör.

Jag ska här visa att den kan omvandlas till cancer med ödesdigra konsekvenser. Nu plötsligt gör Uppdrag Granskning ett program om Subutex och Metadon. Nu plötsligt visar det sig att 2,5 procent av alla anställda på Sveriges största företag lämnar urinprov med spår av narkotiska preparat. Hur ser verkligheten egentligen ut?

Det är dags att jag presenterar mig. Jag har forskat och experimenterat med narkotika i cirka 35 år. Men till skillnad från läkare, psykologer och vetenskapsmän verksamma på området har jag experimenterat på min egen kropp. I 25 år har jag varit i kontakt med den svenska narkomanvården. Jag har iakttagit, antecknat, studerat och deltagit i olika projekt. Men framför allt har jag själv varit behandlingsobjekt i Sverige såsom kronisk opiatmissbrukare i just 25 år. Jag har varit på olika behandlingshem (tolvstegsprogram, transaktionsanalys) och har över 20 avgiftningstillfällen bakom mig. Jag hade varit metadonpatient i sju år innan jag gick över till Subutex och har umgåtts med hundratals narkomaner. Jag har pratat med dem, återupplivat dem som har tagit överdos, jag har sett dem begå självmord och hållit deras utbrända kroppar i dödens stund. Efter att (i DN 25/9) ha läst Björn Johnssons artikel ”Hundratals narkomaner dör i onödan varje år” (äntligen visdomsord) har jag bestämt mig för att också höja rösten.
Jag tycker att det är min plikt såsom medborgare i det här landet att ta del i den pågående debatten om reformering och modernisering av den svenska narkomanvården.

Medan olika regeringar och myndigheter har blundat ökar drogkonsumtionen i det svenska samhället. Trots amerikanska och engelska insatser i Afghanistan och FN verksamhet i Gyllene Triangeln, minskar inte opiumproduktionen i världen. Det är ingen hemlighet att terrorismen finansieras till en stor del av heroinförsäljning. Det är en viktig faktor. Dessutom måste Turkiet och arabiska länder med Iran i spetsen och kanske framför allt gamla Sovjets asiatiska republiker sälja sitt opium. Här får de hjälp av diverse maffiaorganisationer världen över som betraktar droger som en av sina huvudinkomstkällor. Trots svenska tullens insatser, (med tanke på deras resurser) ökar knarktillförseln in i landet. Det medför att priset på heroin sjunker. I Skåne har det nästan halverats de senaste tre-fyra åren.
I dag kostar ett gram brunt heroin mellan 600-800 kr. I 28 år har jag bott i Lund, den mest akademiska staden i Norden, där studenter och elever utgör majoriteten av invånarna. I många år har jag besökt studentnationer, pubar, klubbar, parker; jag har varit på studenternas konserter och fester och alltid studerat dessa unga människors berusningsvanor. På sistone har jag märkt ett farligt fenomen. Alkohol är ute i de kretsarna. Fler och fler testar olika slags droger. Dagens ungdomar har en betydligt tuffare start i livet jämfört med oss 40-, 50- och 60-talister. De allra svagaste bedövar motgångar med droger. Unga flickor med ätstörningar hamnar oftare och oftare i pillermissbruk. Många arbetslösa ”testar” olika droger i brist på annan sysselsättning.

År 2004 hade Rådgivningsbyrån i narkotikafrågor i Lund tagit emot 4869 besök fördelade på 374 personer. Det är många fler som knackat på dörren men som har avvisats på grund av överbelastning. Vilka är det då som knackar på denna dörr? Det är bara en liten bråkdel av alla dem som borde göra det; nästan enbart gamla narkomaner som fortfarande orkar vädja om hjälp. Majoriteten har gett upp. Bland tonåringarna är det enbart de som tvingats av sina föräldrar att söka hjälp och råd som överhuvudtaget gör det. Enligt mina erfarenheter är det en förälder på tio som upptäcker sitt barns missbruk. Enlig RFHL finns det i Lund ett par tusen (kanske fler) människor som är pillerberoende. I hela riket är förmodligen mellan 300 000 och en halv miljon människor som är piller- eller narkotikaberoende. De offentliga siffrorna stämmer ändå inte med verkligheten. Tusentals arbetande Svensson lyckas dölja sitt missbruk och gör ingenting åt det. De som söker hjälp för sina psykiska besvär får lugnande medel eller lyckopiller. Att skriva ut ett recept tar bara några minuter och kostar betydligt mindre än till exempel samtalsterapi.
Hur många äldre är beroende av Citodon och Treo Comp (båda innehåller kodein) De märker sitt beroende först när de glömmer att ta medicinen med sig exempelvis då de åker på semester.
Det är som vi inte behöver bry oss om dem; de är ju gamla och dör snart. Eller hur? Situationen är allvarligare än vad många tror. Det är uppenbart att hela den svenska narkomanvården borde förberedas för att ta emot tusentals nya klienter. Vi kan inte längre vara stolta över vår ”tuffa” narkotikapolitik. Den svenska narkomanvården är nämligen för närvarande bland de sämsta i Europa.

Jag kommer nu att begränsa mina funderingar till det absolut tyngsta missbruket, nämligen heroin. Först och främst vill jag betona att heroin bredvid kokain är de starkaste och mest beroendeframkallande narkotiska preparat, som mänskligheten känner till. Socialarbetare, politiker och tjänstemän vet i allmänhet inte riktigt vad det handlar om. Det gör endast de som själva använt heroin, eller arbetat respektive forskat inom området. Psykiskt beroende handlar om känslor. Det är närmast omöjligt att beskriva känslor med ord, men för er som aldrig provat den drogen tänkte jag ge en bild.

Leta fram i minnet den absolut skönaste stunden i ditt liv. Kommer du kanske ihåg när du hade sex med ditt livs största kärlek? Endorfiner pumpades så att du höll på att sprängas av lycka. Du ville upprepa det för att du genast hade skapat ett psykiskt beroende. Kroppens egna signalsubstanser gör att vi ständigt letar efter ny kärlek när den gamla tar slut. Eller du som vann stora pengar på hästar. Jo du spelar igen, på jakt efter serotoninkicken. Heroin är flera gånger starkare än kroppens egna signalsubstanser. Jag har varit både lyckligt kär och vunnit på hästar. Men det enda jag tänker på varje dag är heroin. Även när jag träffar min käraste tänker jag fortfarande enbart på heroin. Det är ett hopplöst beroende. Det finns inga alternativa botemedel för en äkta opiatmissbrukare. Utöver det psykiska beroendet bildas så småningom det fysiska.

Efter många år av missbruk är abstinensen så kraftig att inga läkemedel hjälper. Det är ett obeskrivligt helvete. Min senaste ”avtändning” inför metadonbehandling varade i 24 dagar. Bortsett från fysiska plågor orsakade sömnbristen ett tillstånd hos mig som liknade vansinne. Jag kunde inte sova en enda timme på tre veckor. Redan Stalins KGB visste att sömnbrist var det effektivaste redskapet under förhör. Jag kan härmed intyga att det inte finns värre tortyr. Efter 24 dagar fruktansvärt lidande fick jag min första lilla dos metadon - och helvetet omvandlades till himmel på 2 timmar. Metadon har man delat ut i USA och Västeuropa i flera decennier. På senare år har Subutex kommit in i bilden. I dag finns det till exempel i Frankrike omkring 85 000 heroinister som är med i Subutex underhållsprogram. Med andra ord har de flesta som sökt hjälp fått det. I Sverige är det några få procent.

För sju år sedan träffade jag en läkare. Hon var själv metadonpatient och professor i medicin och arbetade i ett forskningsinstitut. Hon var på studiebesök i Europa och kom till Sverige och Lund. I samtal med mig uttryckte hon sin stora förvåning över hur ett land som på många medicinska områden är ledande i världen behandlar så gravt sjuka patienter som tunga narkomaner så illa. Det verkar som att vi börjar följa den medicinska utvecklingen i världen även på det här området

Många gamla tunga heroinmissbrukare dör på gatan, i brist på vård. De orkar inte hugga sig genom den byråkratiska muren som omgärdar dagens underhållsprogram. Det måste ske en omedelbar förändring här. Lita på mina 35 åriga erfarenheter. Den första tiden i missbruk vill många ytterst sällan missbruka narkotika. Det vill man först efter flera år, när drogen inte fungerar längre oavsett mängd. Dessa personer vill inget annat än att knarka på ett bekvämt sätt. Det finns visserligen undantag samt personer som trots sitt ringa missbruk är så benägna att falla i kriminalitet att de måste räddas med hjälp av underhållsprogram.
Vi måste underlätta övergången mellan de olika underhållsprogrammen. I dagens läge kan en metadonpatient lätt byta till Subutex men porten åt andra håll är helt stängd. Det måste ändras. Läkare grundar sina beslut enbart på plasmaprover och lyssnar aldrig på patienten.

Det är märkligt att man inom psykiatrin alltid lyssnar på de schizofrena och svårt deprimerade men aldrig på missbrukare. Man fattar beslut utan patientens samtycke. Läkare på mottagningar agerar emot principen att en fungerande behandling inte får ändras. Det råder kaos och anarki på de flesta mottagningarna i landet. Patienter har inga rättigheter och personalen har absolut makt. När kommer sjukvården att behandla narkomaner som alla andra patienter? Vi har inget medbestämmande. Vi har i stort sett fråntagits rätten att påverka behandlingen. Det påstås att Sverige är ett demokratiskt land men narkomanvården är rena motsatsen. Är det inte absurt att det är personalen som talar om för patienten hur denne mår och inte tvärtom? Jag har sett och hört tiotals klaga på sitt illamående och vädja om hjälp. Svaret blir oftast: ”- Ja, men du kan väl inte må illa på den här dosen”. Björn Johnsson, har skrivit en mycket bra artikel, men den är som så ofta i det här landet lagom försiktig. Det finns inte plats för ordet lagom i dagsläget. Vi ska inte överväga att ”erbjuda alla heroinister som inte kan sluta sitt missbruk, Subutex eller metadon”. Övervägt har övriga västvärlden gjort för längesedan, dom behandlar istället för att överväga, för där vet man att det inte finns något annat alternativ. Vi här i Sverige ska bara överväga hur vi ska genomföra det.

I programmet Uppdrag Granskning talar Hälso- och Socialtjänstministern Morgon Johansson om andra behandlingsformer samt LVM. Tala med Socialförvaltningen i Lund, Morgan Johansson. De beviljar inte längre en krona till andra behandlingsformer än subutex- och metadonprogram. För inte en enda heroinist har lyckats. Alla återfaller förr eller senare i missbruket. Det finns hundratals akademiker, konstnärer och vanliga arbetande Svensson som är opiatberoende. Ska du sätta LVM på dem?

Till sist, men inte minst, vill jag nämna den ekonomiska aspekten av problemet. En heroinist på gatan som stjäl till vardags, vistas på dyra avgiftningsenheter, sitter i fängelse osv. kostar skattebetalare mellan 1-2 miljoner kronor om året. En plats på ett behandlingshem kostar också c:a 1 miljon om året. En plats i ett Subutex- eller Metadonunderhållsprogram kostar mellan 50 000 och 150 000 kr om året. Snälla beslutsfattare, sluta överväga! Ni räddar hundratals liv och på köpet får alla medborgare ett tryggare liv.

Maciek Bohdanowicz
Magistratsvägen 47 B
226 43 LUND