<>=<>=<>HISTORIK<>=<>=<>

Metadon Uppfanns i Tyskland1936. Framställningen av dom syntetiska opiaterna togs sedan med till USA efter krigsslutet. Där såldes metadon först under namnet Dolophin. Vissa säger att det namngavs efter Hitler, (Adolf) men namnet kommer av grekiskans dol som betyder smärta och fin för slut.

På mitten av sextiotalet så forskade professor Vincent Dole och hans blivande fru Marie Nyswander på Rockefeller- universitetet i New York bland annat med att behandla morfinister med Metadon. Man fann då, att då man först provade att ge underhållsdos med Morfin, satt patienterna mest och tittade på TV och intresserade sig mest för sin nästa dos. När dom istället fick Metadon så, började dom aktivera sig med studier och arbete.

År 1965 Lars Gunne gästforskare vid Rockefeller universitetet i New York. Gunne blev intresserad av Dole och Nyswanders försöksverksamhet med metadonunderhållsbehandling
 (i fortsättningen kallad LAB). Möjligheten att själv starta upp en liknande verksamhet i Sverige fick Gunne året därefter när han utsågs till Professor i psykiatri vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala.
Gunne inbjöd sina kollegor att remittera sina opiatberoende patienter till Ulleråkers forskningsklinik och den första patienten skrevs in i november  1966. Ett halvår senare hade dock bara två patienter remitterats till Ulleråker. 1967 uppskattades det till att det fanns omkring 200 opiatberoende narkomaner i Sverige varav de flesta var kända och hade kontakt med läkare.
I USA var motsvarande siffra ca. 50 000-60 000 bara i New York.
Dessutom var det flesta gatunarkomaner i USA medan i Sverige morfin/råopiummissbruket   (Heroin kom till Sverige omkr. 1973)  främst fanns bland musiker och i konstnärskretsar.

När sedan dr. Åhströms försök med "legalförskrivning" gick överstyr  så fördes de ca 50 patienterna med tiden över till Ulleråker. Detta kunde göras utan att det blev någon större uppmärksamhet.1968 började missbruket av råopium att öka. Bruket att bereda och injicera råopium spreds bland ungdom utanför de första kretsarna. Det blev vanligt inom vissa ungdomsgrupper som t.ex. f.d.. Hippies att testa och ibland fastna på Opium, Morfinbas och liknande preparat. Metadonremisserna började med detta att öka.
Vid Ulleråker började man märka att den tidiga osäkerheten från den drogfria vårdens sida började övergå till misstro och skepsis.

1969 var Ulleråkerspatienternas antal uppe i 21 varav sexton var i arbete eller studier. Om man sedan räknar med att några var nya i programmet och att det kan ta ett tag innan man får arbete mm, så var detta strålande resultat för en sådan svårbotad grupp som morfinister

I början på sjuttiotalet började motståndet mot metadonprogrammet att hårdna, bl.a. beroende på att man fattade beslut att narkomanvården skulle baseras på sociala snarare än medicinska institutioner. Man började se narkotikaproblemet narkomanvården som en samhällsfråga snarare än en individfråga. Behandlingshemmen började växa upp som svampar ur jorden och dessa såg metadonprogrammet som en konkurrent. Man började tala om att så länge det fanns ett metadonprogram så skulle morfinisterna inte vilja komma till deras (privatägda, för vinnings skull drivna) behandlingshem.
Medlemmar i RFHL tog mycket aktiv del i att förtala och förfölja både metadonpatienter och anställda på metadonprogrammet. (RFHL drev också sina behandlingshem). Man menade att morfinism inte var en sjukdom utan ett beteende, ett symptom orsakat av bakomliggande psykologiska och sociala problem och som sådant skulle det inte behandlas medicinskt.

Symptomteorin och socialtjänstens inflytande över narkomanvården gör sig gällande än i denna dag vad gäller både skademinskning (harm-reduction) och tvångsvård. Metadonmotståndarnas huvudargument var att Metadon var ett narkotikum och därför inte passade in  i Sverige med den svenska restriktiva narkotikapolitiken. Man påstod att metadonpatienterna var, lata, tjocka, psykiskt avtrubbade, sidomissbrukande, metadonlangande, kriminella, impotenta, passiviserade, alkoholiserade, ja listan kan göras hur lång som helst.

Behandlarna anklagades för att vara legala knarklangare, förfalska sina forskningsresultat, blanda plutonium i metadonet i samarbete med CIA. En läkares barn blev uppringda av någon "anonym" som sa till barnet att "Din pappa är en knarklangare och därför skall han dö" Man krävde omedelbar nedläggning av Ulleråker och att patienterna  med omedelbar verkan och  med tvång togs om hand och avgiftas. Stämningen var minst sagt hätsk

För RFHL var metadonbehandlingen kontroversiell av ännu ett skäl. Dom var år 1965 initiativtagare till dr Åhströms legalförskrivningsprogram och höll på att gå i graven tillsammans med det projektet. Av den anledningen var det viktigt att dom höll en stram linje mot vad dom uppfattade som ännu en legalförskrivning. Fastän dom utgav sig för att vilja klienternas bästa  höjdes inte många ögonbryn när fler och fler morfinister misslyckades i den drogfria behandlingen och gick en för tidig död till mötes. Ideologin var viktigare än människoliv.

Fortsättning följer...