Metadonpatientföreningen MPF
 
Organisationsnr. 802417-2234

 
 
 
 
  Klicka här!Startsida  
 

Några av de vanligaste myterna om Metadon

 
     
 

Metadon uppfanns av de tyska nazisterna och namngavs efter Hitler

 
 

 

 

Det här är en långlivad myt som av allt att döma härrör från amerikanska metadonmotståndare under 1970-talet.

 

Sanningen är att metadon ursprungligen syntetiserades av de tyska forskarna Max Bockmühl och Gustav Erhart, som var anställda vid den kända tyska kemikoncernen IG Farben (Farbweke Hoechst, Frankfurt am Maim). Bockmühl och Erhart tog under flera år fram ett stort antal olika preparat, varav metadon var ett. Metadonpatentet, ”Hoechst 10820”, lämnades in till det tyska patentverket 1939, alltså samma år som Tyskland anföll Polen. Forskningen hade dock inget samband med krigsförberedelserna, utan hade inlett redan i början av 1920-talet. Målet var att ta fram ett smärtstillande läkemedel som skulle vara enkelt att använda vid operationer, men som samtidigt skulle ha lägre beroendepotential än morfin.

 

Ett vanligt påstående – som jag själv dessvärre har fört vidare – är att metadon skulle ha kommit till stor användning under kriget efter att tyskarna blivit avstängda från opiumtillförseln. Sannolikt är detta dock i bästa fall en sanning med modifikation; kliniska tester med Hoechst 10820 startade inte förrän 1942, och i samma veva fick militären (Wehrmacht) tillgång till preparatet under kodnamnet ”Amidon”. Det finns dock inga handfasta bevis för att Wehrmacht skulle ha producerat eller använt preparatet i några större kvantiteter.

 

Efter kriget lade den amerikanska läkemedelsjätten Eli Lilly beslag på ett antal tyska patent, däribland Hoechst 10820. 1947 lanserades detta som ett nytt smärtstillande läkemedel under varunamnet ”Dolophine”, vilket sannolikt är en kombination av de latinska orden dolor (smärta) och finis (slut). Metadon förekommer fortfarande under denna varubeteckning. Namnet metadon (Methadone) fick preparatet en kort tid därefter, när produktion inleddes av Mallinckrodt Pharmaceuticals, det läkemedelsbolag som än idag är den världsledande producenten av metadon.

 

Under 1950-talet började metadon användas inom narkomanvården, ursprungligen för avgiftning av heroinmissbrukare. Metoder för detta utvecklades vid Addiction Research Center i Lexington, Kentucky. Därefter dröjde det ytterligare ett antal år, till mitten av 1960-talet, innan metoden att långtidsbehandla heroinister med metadon utarbetades av Vincent Dole och hans partner Marie Nyswander. Dole och Nyswander var båda var verksamma vid Rockefelleruniversitetet i New York. Den första vetenskapliga studien av metadonbehandling publicerades 1965. Därefter spreds behandlingsformen snabbt, både i New York och till övriga USA.

 

På 1970-talet spreds myten om det nazistiska ursprunget både bland amerikanska metadonmotståndare och bland metadonpatienter. Grunden till myten var varunamnet Dolophine; enligt ryktet hade metadon hetat så i Tyskland, och namnet skulle ha varit en ärebetygelse åt Hitler (vissa menade t.o.m. att preparatet hade hetat ”Adolphine”). Som vi har sett ovan är detta alltså helt fel.

 

En särskilt felaktig version av myten spreds faktiskt av svenska metadonmotståndare under 1970-talet. I ett radioprogram beskrev t.ex. en lindrigt påläst person metadon som ”en uppfinning av Adolf Hitler som hade köpts upp av den amerikanske miljonären Rockefeller, och som nu användes av honom för att utrota den svarta rasen i Harlem, New York”. Detta uttalande utgör som synes en närmast skrattretande vrångbild av metadonets och metadonbehandlingens bakgrundshistoria…


Insänt av,

Björn Johnson, Lund

 

Källor:

 

Ralf Gerlach (2004).”A Brief Overview on the Discovery of Methadone”, http://www.indro-online.de/discovery.pdf

 

Wikipedia The Free Encyklopedia: ”Methadone”, http://en.wikipedia.org/wiki/Dolophine

 

 

 
 

I östra Danmark dör fler av Metadon än av Heroin!

 
     
   

Detta är en seglivad myt som valsat runt i pressen och som upprepas och sannolikt tillverkats av de ideologiska metadonmotståndarna i Sverige. Den bygger på en felaktig tolkning av statistik. Man har listat de läkemedel som förekommer i kroppen på avlidna människor i Köpenhamnsområdet. De danska uppgifterna är hämtade från en undersökning som publicerades i tidskriften Nordisk Rättsmedicin för ett par år sedan.

Eftersom Metadon är ett vanligt smärtstillande medel i livets slutskede och inom cancervården så förekommer det ofta i döda personer. Därtill dör det efterhand metadonpatienter i olyckor och "normala" sjukdomar som också har metadon i kroppen vid dödstillfället. Metadon kommer då högre på denna lista än Heroin, eftersom Heroin inte används inom sjukvården.

Denna statistik har sedan förvanskats till att bli "Dött av Metadon" i stället för det riktiga, Dött med Metadon.
Valsar man sedan till det en bit till, så blir det missbrukare som dött av Metadon och för att riktigt vränga till det så har detta dödliga Metadon sitt ursprung ur läckage från metadonprogrammet. Vips! så har man ett argument mot metadonbehandling.
Många av de som sprider dessa lögner vet om att det inte är med sanningen överensstämmande. Läkare och andra som har tillgång till vetenskapliga skrifter borde känna till detta.
 Andra som sektliknande föreningar som RNS och KRIS upprepar denna lögn för att det passar deras syften och många bryr sig inte om att ta reda på fakta.
De har ju heller inga krav på sig att presentera faktauppgifter, utan kan  framföra (och gör detta) vilka uppgifter som helst som passar deras suspekta syften. Det värsta är att de blir trodda av godtrogna journalister som sedan framför deras uppgifter som sanning med stort S.

 

 
     
 

Går man upp i vikt av Metadon ?

 
     
 

Nej det finns inget i Metadonets kemi som medför viktökning eller ödem (vatten i kroppen). Istället är det ofta så att man efter ett liv med dåligt näringsintag och kanske dålig bostadssituation har möjlighet att ta det lugnt i eget boende och äta vad och hur mycket man vill.
Ibland kan det bli för mycket av det goda och det finns risk att bli en "Soffpotatis". Nu kan även andra mediciner typ neuroleptika ge ödem. Det finns också risk att börja "Matknarka". Att bli mätt sätter igång hjärnans belöningssystem och detta ger ett välbefinnande.

Tänker man sig inte för, så kan man sätta igång och jaga detta välbefinnande och innan man vet ordet av så har man gått upp tio-tjugo kilo. Tröstätning är ganska vanligt. Tänk på kalorierna . Man kan inte äta som en grovarbetare om man lever ett stillasittande liv.

 
     
 

Det sägs att: Tänderna ruttnar och benstommen urkalkas av Metadon

 
     
 

Detta är en seglivad myt. Det finns hitintills ingen forskning som visar att det skulle ske någon urkalkning av skelett och tänder. När både patienterna och metadonprogrammen får fler år på nacken, så får man räkna med att patienterna får normala ålderskrämpor som blottade tandhalsar och i viss mån skeletturkalkning.
Många har dessutom dåliga tänder, som man ådragit sig under missbruksåren. Det gäller att inte bli stillasittande efter alla år med ständigt stressande. Motion och god tandvård / tandhygien är lika viktigt för metadonpatienter som för alla andra.

Urkalkning sägs, helt felaktigt, bero på minskad testosteronhalt hos främst män, som behandlas med Metadon. Om testosteron kan man läsa om i avdelningen för sexuella störningar.

 
     
 

Metadonpatienter behöver ingen smärtlindring

 
     
 

En del läkare som vi Metadonpatienter riskerar att träffa på, vet inte hur dom skall hantera en smärtsituation hos en metadonpatient, som är inställd på en två kanske tre gånger dödlig dos för en vanlig människa. Dom kan få för sig att, eftersom Metadon är ett potent smärtstillande medel och vi har så mycket av det i kroppen, så behövs det inte sättas in ytterligare, för att häva smärttillstånd.

Andra läkare tror att överskrider man den dos smärtstillande medel (Metadon), som vi är inställda på så kan vi få en överdos och dö. Det finns också dom som tror att ger man en annan sort av opiumliknande preparat, så blir vi beroende av dom också, utöver Metadon. Sedan har vi dom som "av princip inte skriver ut narkotiska preparat till missbrukare eller före detta missbrukare".

Naturligtvis är detta fel. Vi har utvecklat en tolerans mot opiater och måste ha mer smärtstillande än en vanlig smärtpatient. Detta skall en utbildad smärtläkare kunna. Finns inte sådan att tillgå, ja, då vill det till att ha ren och skär tur att man kommer till rätt sjukhus och rätt läkare.

 
     
 

 Sexuella Störningar.

 
     
 

Vissa metadonpatienter upplever sexuella störningar i början av behandlingen. Dom kan vara av arten, minskad libido (sänkt sexlust) eller till och med impotensbesvär. Besvären är ofta övergående och brukar försvinna när man stabiliserar sig på sin dos. Ibland kan besvären fortsätta en något längre tid. Vanligtvis något år. Även kvinnor upplever libidostörningar. Det har framkastats teorier att det skulle bero på sänkt testosteronvärde hos män som skulle ha med Metadonets biverkningar att göra. Vissa läkare skriver ut extra testosteron till sina manliga patienter, vilket kan medföra cancer och sterilitet.

Vi i MPF fann att en del läkare skrev ut testosterontillskott till sina metadonpatienter medan andra läkare sa att detta var felaktigt. För att reda ut begreppen och eventuellt skydda våra kamrater från eventuell onödig och kanske skadlig behandling har vi gjort vårt bästa för att få till en praxis.

Efter att genom Prof. Lars Gunne ha tillfrågat Prof. Mary Jeanne Kreek på Rockefeller University i New York, har därmed MPF vederlagt påståendet att man skulle få sänkta testosteronvärden av metadonbehandlingen och att dessa störningar skulle medföra sexuella störningar och benurkalkning.

Mary Jeanne Kreek skriver att: "Det är korrekt att testosteronhalten sjunker i början av metadonbehandling, men sedan tolerans utvecklats och patienten blivit färdiginställd på sin metadondos, stiger testosteronhalten igen till normala nivåer under fortsatt metadonbehandling.
Det är en annan sak att en försämrad sexualfunktion, inklusive impotensbesvär är en biverkning vid långtidsbehandling med alla medel tillhörande morfingruppen (alltså även heroin och metadon), men detta beror på en direkteffekt på hjärnans endorfinreceptorer och sammanhänger inte med endorfinbrist. Det utvecklas sakta tolerans även för denna effekt, men även efter något års behandling har vissa patienter fortvarande en försvagad sexualfunktion.
Det är direkt olämpligt att behandla sexuella störningar med testosteron, eftersom sådan behandling kan aktivera prostatacancer sedan man uppnått alltför höga testosteronnivåer i kroppen." 

Professor Lars Gunne har nu skrivit en artikel i Läkemedelsverkets tidskrift om dessa biverkningar, där han varnar för att skriva ut Testosteron på indikationen; sexuella störningar hos män.   

http://www.lakemedelsverket.se/Tpl/NewsPage____1373.aspx
 

 
   
 

Det finns olika sorters Metadon och vi får den sämre sorten.

 
     
 

Det har i många år gått rykten, främst i Stockholmsprogrammet att det används ett annat slags Metadon i metadonbehandlingen i Sverige än utomlands. Stamlösningen skulle i sin kemiska sammansättning vara annorlunda än de tabletter och injektionslösning (ampuller) som finns på marknaden. Den sortens Metadon som används i metadonbehandlingen är inaktiv. Det vill säga, den sorten har ingen ruseffekt 

Det finns visserligen två slags Metadon, ett med högervriden molekyl och ett med vänstervriden molekyl. Den ena molekylen är den andras spegelbild. Dexter är högervriden och Levo är vänstervriden.  

Det hela kräver en ganska invecklad förklaring, men så här ligger det till. Det finns olika kemiska strukturer av en rad kemiska ämnen som vi är vana att betrakta som enhetliga. Det är kolatomens placering i molekylen som avgör om ett ämne kan förekomma i flera former.   

Ofta så är det bara den ena av enantiomererna som har aktivitet. Detta gäller Metadon, där den s.k. R-formen (dexter) är aktiv och S-formen (levo) saknar aktivitet. Men i vissa fall har den ena enantiomeren en effekt och den andra har andra effekter. Så är t.ex. dextrometorfan en hostdämpande substans, medan levometorfan är ett starkt narkotikum.   

Det här spelar ofta ingen roll: den hälft av molekylen som inte har effekt gör i regel ingen skada. Vid tillverkningen av Metadon och annat, så får man ofta fram en blandning (racemat) S och R-Metadon och emellanåt kan det vara både svårt och kostsamt att framställa bara den aktiva enantiomeren.  

Allt Metadon som finns i handeln är racemiskt (en blandning av R och S-Metadon) vare sig det är tabletter, ampuller eller den stamlösning (50mg/ml), som sedan uppblandas med saft, och används i metadonbehandlingen.  

  Källa: Prof. Lars Gunne       

 
     
 

Man måste ha haft Subutex innan man kan få Metadon.

 
     
 

Detta är en vanlig missuppfattning. Det beror på hur hårt beroendet är, vad man behöver för preparat. Subutex blockerar inte "suget" lika bra som Metadon och därför lämpar det sig som behandlingspreparat för dom som inte sitter så hårt fast i beroendet ännu.

Ibland så hjälper inte Subutex hela vägen, mot sug och plågande mardrömmar om Heroin och patienten återfaller ofta i missbruk. Subutexbehandlingen fungerar inte fullt ut.

Detta märks ibland efter en tids behandling med Subutex och i dessa fall så brukar man byta ut Subutex mot Metadon, för att få en full blockering mot sug och återfall. Det är därför en del har haft Subutex innan dom fick Metadon.

Det är alltså ingen förutsättning för att få Metadon att först ha haft Subutex.  

 
     
 

Man måste ha knarkat färdigt, innan man kan sluta.

 
     
 

Detta är en av de myter som florerar bland behandlare inom narkomanvården. Det finns inget sådant som att ha knarkat färdigt. Man skyller, vad man tror är sina egna och behandlingsformens misslyckanden på patienten. Man går ibland så långt att man lurar i patienten att han/hon inte har knarkat färdigt, varvid patienten tror på detta och går ut och knarkar färdigt, med ibland förödande resultat.

 Det handlar om motivation och en bra och rätt utbildad behandlare skall kunna motivera patienten till att själv vilja sluta missbruka ( i vårt fall sidomissbruka / återfalla). Detta är en process, som ibland kräver en hel del arbete. Detta arbete får inte förenklas till att behandlaren hotar patienten med uteslutning ur LAB om det upptäcks några kontaminerade urinprover eller genom repressiva regelverk. Man måste räkna med recidiv (återfall i sjukdom) även för den beroendesjuke, liksom detta accepteras som normalt inom övriga sjukvården.

 
     
 

Man har för hög dos om man inte kan hålla sig vaken på dagarna.

 
     
  Det kan mycket väl vara så, men det finns också en chans att man har för låg dos. Som de flesta vet så är ett av symptomen på abstinensbesvär sömnlöshet. Får man inte den viktiga djupsömnen under natten så blir man inte utsövd. Då kan man bli trött på dagen istället. Detta drabbar bl.a. snarkare och personer med sömnapné (andningnsuppehåll) på natten. För låg dos medför lättare abstinensbesvär med sömnstörningar i slutet på dosens verkningstid.
 
Det är mycket vanligt att underdoserade metadonpatienter sover ca. nittio minuter i taget med halvtimmeslånga vakenstunder emellan. Ofta har man mardrömmar om morfin/heroin. Vanligtvis händer det att behandlare feltolkar all svårighet att hålla sig vaken på dagen som överdosering och i detta läge sänker dosen ytterligare. Att patienten då självmedicinerar i hopp om att uppnå stabilt tillstånd, ses då som återfall i drogbeteende och medför i Sverige ofta utskrivning.
 
     
 

Är man beroende av Metadon så blir man mycket lättare beroende av andra droger än andra personer.

 
     
  Detta är en mycket omhuldad myt bland behandlare och metadonmotståndare. Det finns inte något som helst belägg för att stabil metadonpatient skulle ha lättare att bli beroende av t.ex. centralstimulatia eller alkohol än en icke beroende i jämförelse med varandra.
En rätt inställd metadonpatient som i övrigt inte har någon drift att fly undan vardagen (eskapism) ,blir beroende av andra preparat precis på samma sätt och med samma lätthet som vilken annan person som helst.
 
     
 

Man kan inte behandlas mot C-hepatit om man har Metadon.

 
     
  Metadonbehandling är inget hinder för att man skall kunna inleda behandling mot C-hepatit med Interferon. Metadonbehandlingen påverkar inte tillväxten av C-hepatitvirus. Däremot så kan metadonbehandlingen medföra ett sundare leverne och därigenom se till att man inte förvärrar sjukdomen genom missbruk. Det är däremot känt, och publicerades i Jun. -03 i facktidskriften Hepatology, den virusökande effekt som alkohol har på virustillväxten vid C-hepatit infektioner.

Man har funnit att alkohol ökar aktiviteten av proteinet, nuklear factor kappa B, och därför orsakar en ökning i C-hepatitvirusets kopieringstakt. I övrigt så har man funnit att alkohol stör den läkande aktiviteten i interferon-alpa som är det som används idag vid C-hepatitbehandling.    

En tredje upptäckt i sammanhanget är att morfinantagonisten Naltrexon, som används att förebygga återfall hos alkoholister (Revia) och vid hävande av morfinöverdoser, också blockerar den skadliga inverkan alkohol har på leverinfektionen. Man har också funnit att Morfin har samma skadliga inverkan och stimulerar C-hepatitvirusens tillväxt på samma sätt som alkohol.
Heroins kemiska namn är Diacetylmorfin och är ett slags morfin och är därför lika skadligt vad det gäller virustillväxten som alkohol och Morfin.
Källa: Hepatology 2003; 38:57-65

Hos en del metadonpatienter, som inte har den aggressivaste varianten av C-hepatitvirus, kan sjukdomen med tiden självläka. Detta förutsätter att man avstår från alkohol och all slags morfin.
För att en interferonbehandling skall lyckas krävs alltså inte att man slutar med Metadon, men att man avstår från alla slags morfinalkaloider och alkohol.

 
     
 

Urinkontrollerna visar alltid rätt

 
     
  Vid den första testen som skall visa förekomst av narkotika så används ofta en så kallad mätsticka när man testar det inlämnade provet. En del missuppfattar detta "stickprov" med vad man vanligen menar med stickprov, att man tar slumpmässiga prov. Dessa "mätstickor" används ofta på arbetsplatser, fängelser och på andra ställen som behandlingshem m.m.
Alla metadonmottagningar och vårdcentraler använder inte "stickor" som första alternativ. Andra mätinstrument förekommer också.

Dessa stickor är inte 100% tillförlitliga. Man räknar med en felprocent på 5% - 10%. Av särskilt intresse för oss som har Metadon är att detta slags test reagerar på vallmofrön. Eftersom känsligheten sägs vara 300 ng./ml.( ng. = miljondels gram ) så visar provet på förekomst av opiater, fastän man bara behöver äta någon bagel eller någon skiva frukostbröd. Det finns exempel på arbetssökanden som nekats anställning på grund av positivt utslag vid urinkontroll på grund av detta. Ofta får man inte ens reda på anledningen till att man inte fick det sökta arbetet. Många är dom som blivit nekade permission från fängelse på grund av falska positiva provsvar eller blivit bestraffade i repressiva metadonprogram.

Även andra maskiner som används vid provkontroller visar på
förekomst av opiater (morfin, kodein) vid konsumtion av bröd kryddat med vallmofrö och provsvaren kan då feltolkas
av alltför idog behandlingspersonal.

Vid verifiering av urinprov så brukar man använda en masspektrometer som visar provets molekylsammansättnig. Då kan man se att provet innehåller fler opiumalkaloider än morfin och kodein. Dessa andra alkaloider finns inte i Morfin, Heroin eller i andra konstgjorda opioider. Därmed kan man utesluta dessa. Dock inte opium, men eftersom mängden av opiumalkaloider är så liten, så kan man dra slutsatsen att det rör sig om ett "felutslag" av vallmofrö använt som brödkrydda. Eller som rest av ett gammalt opiummissbruk. Om det vore så, borde detta ha upptäckts vid tidigare provtagning.
Det bästa vore att inte mäta dessa små mängder, eller bortse från vad man brukar kalla "spår" av opiater.

Vallmofröet i sig innehåller inte några opiumalkaloider, men insidan på frökapseln är smetig med opium och detta kladdar av sig på fröna. Graden av kontaminering beror på hur länge det dröjer innan fröna skördas. Ju längre dom blir kvar i kapseln ju mer kontaminerade blir dom. Vissa år ger dessutom vallmon mer opium än andra

Tillverkarna av dessa mätstickor brukar påstå att de inte har några felaktigheter och att vallmofrö inte ger utslag. Naturligtvis skulle det inverka menligt på försäljningen om dom medgav detta. Vasabröd sa till en början, att den mängd vallmofrö dom använder som brödkrydda inte skulle ge utslag i en ev. urinkontroll. Men medger idag att så är fallet. Så även laboratoriet på Karolinska Sjukhuset.
All personal på metadonklinikerna, fängelserna och arbetsplatser känner inte till detta och många patienter/klienter/arbetssökanden har blivit har orättvist "överbevisade" om drogmissbruk.

Det bästa är att undvika att äta bröd med vallmofrön några dagar innan man skall urinkontrolleras för otillåtna droger, så undviker man onödiga missförstånd.

 

  Provsticka narkotikatest  
Exempel på prov- sticka. Droppar av urin hälls i skålen. Vid förekomst av narkotika visas ett streck i den avlånga mätdelen.
Blå Vallmo och frökapslar

Opiumvallmo          
Papaver Somniferum